20 nov. 2011

Om journalistikens död - och pånyttfödelse

Jag var i Moskva på fältarbete för några veckor sedan och intervjuade bland andra flera ryska bloggare inom olika områden. De hade alla, oberoende av varandra, samma uppgivna syn på rysk gammelmedia.

Ryska massmedier är lata och statskontrollerade (eller i alla fall oroliga för vad staten ska tycka om deras innehåll) och publicerar därmed överlag ointressanta och oengagerade nyheter som mestadels är direkta avskrivningar från de stora nyhetsbyråerna och ingenting som sticker i ögonen på eller ifrågasätter myndigheterna i Ryssland. I de traditionella massmediernas frånfälle har istället en ganska omfattande journalistiskt agerande bloggosfär uppstått i framför allt Moskva, med många bloggare som har över 10 000 dagliga läsare. Det här är bloggare som beter sig som den gamla skolans journalister; de gör fullskaliga reportage, fulla av research, de åker ut intervjuar och fotograferar de människor och händelser som de skriver om och de drar på så sätt uppmärksamhet till frågor och förhållanden i Ryssland som sällan eller aldrig luftas av de stora massmedierna. Och när de emellanåt kommer över ett scoop eller en stark historia så kan de sälja den till de traditionella nyhetsmedierna, som aldrig skulle ha hittat den storyn själva. En av bloggarna jag intervjuade berättade också om att han ibland arrangerar "resor för bloggare" till utrikespolitiskt intressanta omården, som t ex Irak, Somalia och Afghanistan, för att de ska kunna blogga och rapportera tillbaka till Ryssland om vad som händer på dessa platser. En annan av bloggarna, som är till hälften bosatt i London, berättade att ryska massmedier använde honom som utrikeskorrespondent under de brittiska prinsbröllopet tidigare i år, efter att han av egen nyfikenhet hade börjat bevaka bröllopet på sin blogg. De ryska bloggarna gör de ryska journalisternas jobb, helt enkelt.

Det är ingen nyhet att journalistiken är under omdaning och att framför allt den klassiska nyhetsjournalistiken ser ut att delvis ha spelat ut sin roll i och med digitaliseringen av samhället och de transaktionskostnader för kommunikation och informationsöverföring som därmed försvinner. Men det har aldrig varit så tydligt för mig som det var under intervjuerna i Ryssland. Vi ser ut att gå mot en sorts medborgarjournalistik i bloggar, där personer som intresserar sig för ett särskilt ämne kommer göra ett betydligt mer läsvärt arbete än en trött, rädd, nedskuren och underbetald nyhetsredaktion kan göra. De ryska bloggarna drevs helt uppenbart inte av att tjäna pengar utan av ett genuint intresse att skriva om de olika saker de skrev om och då finns det inga andra hinder för dem att göra ett intressant reportage än dygnets begränsade antal timmar.

Så vad kan det här komma att innebära för gammelmedia och nyhetsjournalistik framöver? Jag tror att vi i allt högre utsträckning kommer att få se bloggaggregatörer liknande Huffington Post, som erbjuder en större plattform än den enskilda bloggen för den nyfikna, intresserade och rapporterande medborgarjournalisten. I teorin borde det kunna fungera, precis som Wikipedia idag fungerar i praktiken. Vem som helst som kan formulera sig i tal eller skrift borde kunna rapportera nyheter från det ställe där hon eller han befinner sig och där det finns något mer eller mindre allmänintressant att rapportera om. Någon annan som befinner sig på samma plats utvecklar, förbättrar, nyanserar eller argumenterar emot den första rapporteringen och journalistik har uppstått alldeles organiskt. Någon kanske hävdar att den typen av journalistik inte kommer hålla samma goda journalistisk kvalitet, objektivitet och analys som professionella jouranlister kan erbjuda, men frågan är när den genomsnittliga journalistiken senast gjorde just det? Det räcker med att en kväll titta på TV4-nyheterna så inser man att den traditionella nyhetsjournalistiken i mångt och mycket är till för att göra reklam för egna program som visas senare under kvällen eller veckan och att den faktiska nyhetsrapportering som trots allt sker någonstans i sändningen helst inte får ta för mycket tid i anspråk från påor, trailers, "senare i sändningen"-påor, reklam och kanalvinjetter.

Jag tror att i alla fall jag föredrar en bloggare.

Inga kommentarer: