21 mars 2013

En jättegammal iPad

"Jag har en jättegammal iPad", säger en deltagare i en intervju jag sitter och lyssnar på idag och jag tänker: Kan en iPad verkligen vara jättegammal?

Den första iPad:en släpptes av Apple den 3:e april 2010. Det betyder alltså att idag den 21:a april 2013 kan en iPad maximalt vara två år och trehundrafemtiotre dagar gammal. Är det jättegammalt?

Det verkar så.

Det säger något om konsumenters förhållande till teknik idag. En teknisk pryl med knappt tre år på nacken är j ä t t e g a m m a l. Vilket också betyder att konsumenters förväntningar på teknik är ganska extrema. Inom en eller max ett par år ska teknik bytas ut. Med den här (accelererande) generationstakten kommer teknik snart vara en snabbrörlig konsumtionsvara.

18 mars 2013

Upplevelsen i ljuden vi inte märker

Kommer till jobbet och trycker som vanligt ner hissen för att åka upp till våningsplan sex, men har musik i lurarna på så hög volym att jag inte hör ifall hissen rör sig nedåt, och när det tar en stund innan hissen anländer hinner jag jag börja undra om det är något fel på den.

Och jag slås av hur beroende jag är av sakernas ljud för att vara trygg när jag använder dem.

För tänk så osäker och tråkig all konsumtion skulle kännas om ljuden inte fanns där. Vem litar på att en helt tyst tvättmaskin faktiskt tvättar? Vilken bilälskare skulle klara sig utan motorljudet eller "thumpfen" från bildörren som stängs? Hur kul vore det att öppna en öl utan kolsyrepyset som kapsylen som lossas ger ifrån sig? Ljud är en del av konsumtionsupplevelsen som vi sällan tänker på men som likväl är oerhört viktig för upplevelsen; både för att göra oss trygga med att upplevelsen flyter på som den ska och för att ge oss den rätta känslan.

Det är förstås därför mobiltelefoners tangentbord fortfarande har knappljud, trots att mobiltelefonen idag rent tekniskt är en ljudlös touchscreen. Det är därför olika användargränssnitt som Windows operativsystem eller smarttevens hub ackomapanjeras av några toner när de laddar.

Det är därför som ljud är en viktig del av marknadsföring och smart använd är kraftfullare än många inser. Det mest intressanta anförandet på Marknadsundersökningens dag i förra veckan hölls av en student (grattis till den svenska researchbranschen förresten, som brädas av studenter), som utvärderat ljudets påverkan på köpbeslut genom att spela upp naturljud och råmande kossor i en matbutiks mejeriavdelning och med hjälp av det lyckades öka försäljningen av ekologiska mejerivaror i butiken.

Det pratas väldigt lite om ljud. Som en del av marknadsföring och i studier av konsumtion och konsumentupplevelser. Det kanske är dags att börja med det?

13 mars 2013

Framtiden är en indieprenör

Indieprenör, eller egentligen indiepreneur av engelskans indie/independent och entrepreneur, är ett ord jag hittade på för studien The Game Changers som jag genomförde åt Ericsson för drygt ett år sen (och som jag tidigare bloggat om t ex här och här och här). Syftet var att jag behövde ett betecknande ord för personer som producerar produkter, tjänster och innehåll i egenskap av privatpersoner istället för som kommersiella bolag. Indieprenörer är egentligen alla som driver intressebaserade projekt i egen regi, men typen och fenomenet är särskilt förekommande i det digitala nätverkssamhället. Med hjälp av internet kan människor på ett väldigt enkelt sätt producera, organisera, distribuera och kommunicera projekt och innehåll som de producerat - som vilken kommersiell marknadsaktör som helst men till ingen eller nästan ingen kostnad - och plötsligt vara med och konkurrera med sina hobbyprojekt på den "riktiga" marknaden.

Indieprenörer är hursomhelst en starkt kommande kraft i samhället och de kommer att i allt högre utsträckning påverka och förändra villkoren för affärsskapande i de kategorier som de är verksamma i. De är också en viktig kraft för oss konsumentresearchers att se och förstå i de kategorier och på de marknader som vi studerar åt våra uppdragsgivare. Att förstå marknader och affärsmodeller har traditionellt varit managementkonsulternas territorium, men när det nu växer fram ett nytt lager på marknaden, som är en sorts hybrid mellan den klassiska säljande producenten och den klassiska betalande konsumenten är i alla fall min (och kollegan Swedéns, som hjälpte mig att inse detta) inställning att det är vi researchers som bäst kan förstå dessa indieprenörer. Ty i mångt och mycket tänker och agerar de som privatpersoner och konsumenter - inte som kommersiella bolag - även om de producerar. Och vem är i så fall bättre lämpad att förstå och analysera dem än konsumentresearchers? Inte managementkonsulter i alla fall.

Det här är för övrigt min sensmoral - eller punchline om ni vill - när jag och Mikael Eriksson Björling imorgon talar på den svenska researchbranschens årliga branschevent Marknadsundersökningens dag. Nu vet ni det och kan sova lugnt trots att ni inte köpt biljett.

11 mars 2013

Bortom Netflix

Att nästa generations TV-tittande sker via nätbaserade streamingtjänster av olika slag börjar nu kännas etablerat. Även om PUT-nivåerna (people using television) för traditionell linjär TV fortfarande är höga så är det bara en fråga om tid innan den breda tittarmigrationen till tjänster som Netflix, Viaplay, HBO, SVT Play och kommande (aggergerade eller icke-aggregerade) tjänster för streamad linjär TV kommer ske. Den intressanta frågan just nu är kanske hur positionerna på den streamade TV-marknaden kommer att intas.

Netflix lansering av den egenproducerade serien House of Cards är ett intressant analyscase för just detta.

Så här långt har Netflix varit en renodlad innehållsaggregatör, vars affärsmodell handlat om att distribuera innehåll producerat av andra produktionsbolag och TV-kanaler. Med satsningen på House of Cards och kommande annonserade egenproduktioner justerar Netflix också sin affärsmodell och sin position på marknaden. Netflix blir egentligen en motsvarighet till dagens TV-kanaler, men med ett rent on demand-erbjudande som är streamat istället för linjärt utsänt. Liksom ett HBO eller ett AMC (eller ett TV3 eller ett Kanal 5 för att ta svenska exempel) levererar Netflix nu både egenproducerat material och inköpt material.

Därmed borde Netflix konkurrenssituation också förändras. Det borde innebära att Netflix på sätt och vis går in i direkt konkurrens med traditionella linjära TV-kanaler. Netflix gör sig till den digitala erans inkarnation av en TV-kanal. Frågan är bara vad som sker i andra änden? Dvs den ände där Netflix tidigare hämtat in innehållet för sitt aggregerade erbjudande. Om Netflix blir en ny nätbaserad TV-kanal, kommer då en kanal som AMC vara intresserad av att släppa serier som The Walking Dead till Netflix? Det är samma sak som om TV3 lät Kanal 5 visa TV3:s egenproduktioner Top Model och Efterlyst. Och varför skulle de göra det? Varför låta en konkurrent kapitalisera på ens eget innehåll? Snarare borde ABC, AMC, HBO, Showtime och andra kanaler välja att erbjuda sina egenproducerade titlar endast i sina egna streamade onlinetjänster, för att inte förse en ny konkurrent med livsblod. Innehållet, som med Netflix varit på väg ut i för oss konsumenter trevliga aggregerade tjänster, riskerar att dras tillbaka till isolerade kanaltjänster.

Vad betyder i så fall detta? Jo, i ett första steg att vi konsumenter kommer att behöva skaffa separata abonnemang på alla de unika mediebolagens streamingtjänster. Som konsument kommer man tvingas skaffa ett antal olika tjänster för att få tillgång till en bredd av innehåll istället för bara det som ett mediehus producerar. Det kommer förstås inte hålla som affärsmodell, eftersom det blir för dyrt och opraktiskt för konsument, så i ett andra steg kommer det trots allt behövas någon form av aggregering av dessa tjänster - någon sorts "kanalpaket" för TV-streamingtjänster. Frågan är vem som kommer att ta den positionen? Någon framtida motsvarighet till ursprungs-Netflix? Eller någon som endast erbjuder ett användargränssnitt som kan aggergera och samköra olika av varandra oberoende streamingtjänster? Eller någon helt annan lösning som idag är svår att se framför sig?

Det som slår mig är att det är här någonstans som dagens TV-leverantörer borde börja titta efter en ny position, nu när deras kabel-TV-erbjudande är på väg att dö digitaliseringsdöden. Men vad jag har läst, sett och hört är det ännu ingen TV-leverantör som tittar på marknaden på den här nivån eller är kapabala att göra en scenarioanalys bortom en lösning baserad på managerat innehåll med bas i en PVR-tjänst.

7 mars 2013

Svaret är alla kanaler

En frågeställning som numera kastas in i diverse studier, mer eller mindre på slentrian, är den om kanalval för marknadskommunikation mot kunder och konsumenter. Typ: "Vi måste fråga i vilka kanaler våra kunder vill ha reklamutskick, information och erbjudanden." Vilket betyder att det ägnas tid, kraft och möda i både kvalitativa och kvantitativa studier åt att försöka få grepp om huruvida folk föredrar att ta emot marknadskommunikation per email, sms, i en mobilapp, via Facebook, på en webbsida eller genom gammal hederlig post i brevlådan.

Förutom att det här är en frågeställning som få människor kan ge ett vettigt svar på - och där konsumentens önskemål om kommunikationskanal inte nödvändigtvis betyder att kanalvalet är det bästa utifrån kommunikatörens huvudsyfte att kommunikationen ska uppmärksammas - så är det också idag en icke-fråga.

All nödvändig kommunikation ska ju naturligtvis distribueras genom alla kanaler.

Vi lever - om det nu har undgått någon - i ett samhälle präglat av samexistensen av ett antal olika medier och ett antal olika kommunikationskanaler. Människor sprider sin uppmärksamhet mellan olika medier och kanaler, såväl analoga som digitala, och tar del av information och reklam i alla möjliga kanaler. På individnivå finns idag inga tydliga huvudkanaler och på populationsnivå är det omöjligt att utesluta medier och kanaler, eftersom populationen som helhet definitivt nyttjar alla tillgängliga kanaler.

Det är först nu medierna själva börjar begripa detta ganska självklara faktum, trots att de i egenskap av medier (som man kan hoppas förstår mediekonsumtion) borde förstått för länge sen. Företag som säljer vanliga produkter och tjänster har däremot inte förstått ännu - i alla fall inte om man ska döma av den aningslösa viljan att försöka komma på vilken kommunikationskanal som är viktigast.

5 mars 2013

"Market research"-samhället och dess mottrend

Jag är förvisso en market researcher men kan villigt erkänna att jag inte alltid är så förtjust i det samhälle och den kultur som market research bidrar till att skapa. Den trista sidan av myntet market research är att företag ibland lyssnar lite väl blint på konsumentmarknaden och glömmer att producera med passion och egen identitet. Allt anpassas in absurdum enligt minsta motståndets lag och där står vi med själlösa produkter som påtvingas en konstruerad och marknadsanpassad låtsassjäl i varumärkesworkshops hållna av stressade varumärkeskonsulter som applicerar samma lösning på produkt efter produkt i effektivitetens namn. Det här går igen i alla möjliga kategorier från snabbrörliga konsumentvaror till konfektion till medier till politik (som ju idag är mer en produkt som säljs än en ideologi) och om man som konsument idag undrar "Vad har den här produkten att komma med?" svarar produkten "Vad vill du att jag ska komma med?" - som om man som konsument alltid visste det.

Den kommersiella marknaden har, bland annat på grund av market research, i mångt och mycket förlorat förmågan att överraska, erbjuda någonting spännande och vara unik. Och det beror på att många kommersiella företag endast lyssnar på konsumenter utan att riktigt orka göra sin egen analys av vad de hör. Som sagt, de lyssnar blint: Hör men ser inte. Det är i mitt tycke smått ironiskt att innovation är buzzordet på piedestal just nu. Alla håller på med innovation men uppfinner bara nya versioner av redan existerande prdoukter.

Glädjande nog finns det i samhället idag en annan kraft som är en hälsosam mottrend till den kommersiella marknadens mellofiering: Digitalt producerande individer. Alltså privatpersoner eller minientreprenörer - indieprenörer - som tack vare nätet kan föra ut sina "produkter" på samma marknad som de kommersiella produkterna existerar på och således utvidga den existerande marknaden av själlöshet med det udda, det överraskande och det spännande. Ju mer meningslös den kommersiella marknaden envisas med att bli desto starkare kommer den indieprenöriella marknaden växa sig. Konsumenter attraheras redan nu av dessa intresse- och passionsdrivna projekt som ger dem något att konsumera utanför mittfåran: dessa appar, bloggar, nanobryggerier, YouTube-kanaler och små accessoarbutiker på nätet.

Frågan är bara vad vi market researchers har att göra i en sådan värld?

4 mars 2013

Framtiden är inte en snabbare häst

Eftersom alla företag gärna vill skåda in på morgondagens marknad tvingas vi som studerar konsumenter ställa frågor om vad målgruppen vill ha i framtiden i än den ena och än den andra studien. Och det blir bara vanligare och vanligare.

Tänk om business var så enkelt som att gå ut och fråga några konsumenter vad de vill ha i framtiden. Börskurserna skulle explodera som nyårsraketer och vi skulle alla vara miljardärer.

Människor vet knappt vad de konsumerar idag och de vet än mindre vad de vill konsumera imorgon. Det bästa svar någon kan få på en fråga om vad som gäller på framtidens marknad är att det är ungefär samma som idag fast lite bättre. Ni vet, det där om en snabbare häst, som det legendariska Henry Ford-citatet lyder. Och det är ju en slutsats som vilket företag som helst kan komma fram till med hjälp av vaktmästaren om nu marknadsdirren är upptagen hela året med att peta runt med typsnittet i senaste reklamkampanjen.

Nej, så kallad framtidsforskning handlar inte om att fråga om framtiden. Det handlar om genuin förståelse för nutiden (och historien för den delen) och sedan kvalificerad spekulation om vilka tecken, tendenser och trender här och nu möjligen kan utvecklas till definierande efterfrågan framöver. Och oftast är det ganska hårt jobb under ganska lång tid som ger tillräckligt genuin förståelse för nutiden för att framtiden överhuvudtaget ska gå att skymta i den. Det handlar om att under långa perioder följa konsumtionskulturen i relevanta kategorier, det handlar om att konsekvent studera pionjärer på en marknad, det handlar om att följa och analysera sakdiskussionen i branschen, det handlar om systematisk scenarioplanering och det handlar inte minst om att vara jävligt kreativ i vilka slutsatser man drar av all den information man till slut samlat på sig. Men det är det få företag som orkar med. De vill se in i framtiden, men de vill inte göra jobbet. De vill ha en spåtant och tror att dagens konsumenter är någon slags kristallkula. Det är naivt och det slutar ofta i ett "Men konsumenterna sa ju att de ville ha..." och slutsatsen att researchern gjort en dålig analys.

Men det enda researchern gjort dåligt är att gå med på att inkludera frågor som "Vad vill du ha om tre år?" i studien och sen faktiskt rapportera de svaren som om de var någon slags faktum.