Några konsumenthändelser värda att minnas från 2011

2011 är snart bara ännu ett av alla dessa år vi levde och konsumerade. Här är några spridda "konsumenthändelser" som vi kanske ändå kan komma ihåg.

Dumplings blev den nya sushin
Att tre nya dumplingställen öppnat inom ett par kvarter från kontoret på Barnhusgatan under 2011, att en finbistro som Cloud Nine gjort om sin berömda dessertlounge till en dumplingrestaurang och att kollegor plötsligt tjatar om att gå och och äta dumplings på tehuset bakom Kulturhuset talar sitt tydliga språk - dumplings är den nya sushin och snart lika svensson som burgare, pizza, kebab och andra exotiska rätter som fastfoodifierats för den svenska marknaden.

Bostadsmäklarna tog samhällsanvar
Att bostadsmäklare skulle känna ett samhällsansvar skulle i alla fall jag inte ha satsat min pension på men när Hemnet efter sommaren kryllade av acceptpriser istället för budstarter tack vare en gemensam prismodellsförändring av de stora mäklarhusen så måste jag här ge dem lite kredd. Visst, den ekonomiska krisen har firat nya trimufer vecka efter vecka och räntan har ökat från abnormalt låga nivåer till bara låga nivåer, men jag tror ändå att det mentala skiftet som det innebär för säljaren att själv värdera den bostad han lägger ut på marknaden har bidragit till att i alla fall Stockholmarnas tidigare viktigaste söndagseftermiddagsnöje - shoppa ny bostad - delvis ersatts med andra hobbies. Kanske kan en samhällshavrerande bostadsbubbla ha undvikits på kuppen.

Konsumentelektronikjesus dog
Steve Jobs dog som härskare över konsumentelektroniken och några andra branscher och miljontals konsumenter förlorade sin idol. Frågan är vem de nu ska tro på och vilka presskonferenser de ska hänga upp tillvaron på? Eller är Jobs frånfälle bara början på en ny religion där gamla och nya testamenten kommer att författas i väntan på frälsarens återkomst?

Strategin "uppmärksamma dina kunder genom att ignorera dem" såg dagens ljus
Carema konkretiserade under 2011 en helt ny marknadsstrategi som kanske borde teoretiseras och ges en egen modell i någon lärobok: Ignorera kunderna så nitiskt och konsekvent att det enda återstående handlingsalternativet är att börja uppmärksamma dem. Det gäller liksom att sätta lite mediadrevspress på sig själv för att göra saker på rätt sätt för sin kundgrupp. Att göra saker på rätt sätt för kunderna till att börja med vore ju för enkelt.

Så mycket brydde vi oss om Saab
Inte en dag utan en nyhetsartikel om Saab under 2011. Att tidningarna skriver om det som läsarna klickar på i dessa dagar av nättidningar tyder ju i alla fall på att vi svenskar brydde oss väldigt mycket om vårt kära Saab. Men det är skillnad på att bry sig och BRY SIG. Det är skillnad på att läsa artiklar och köpa bilar. För det senare var det få svenskar (eller några andra) som gjorde och nu hoppas i alla fall undertecknad Saabägare att en historia med alldeles för många slut är slut.

Tweets blev vapen
2011 var året då sociala medier till slut öppet bevisade styrkan i att låta mediekonsumenterna redigera och distribuera information. Fråga bara Ben Ali, Mubarak eller Gaddafis spöke. Fram till 2011 diskuterades sociala medier - i alla fall i svenska gammelmedier - mest som barnsliga tidsfördriv eller tidstjuvar på jobbet. Analysen om hur enkel, snabb och viral informationsspridning helt utan transaktionskostnader i grunden är samhällsomvandlande var för svår att göra ända tills analysen materialiserade sig själv i Jasminrevolutionen och den arabiska våren som därefter följde för att då minsann göras om och om igen av varenda krönikör, expert och tyckare. Typiskt gammelmedia - snabba att döma, snabba att glömma.

Det finns säkert fler konsumentrelaterade händesler värda att minnas även om jag just nu inte minns dem. Och nästa år kommer garanterat fler. Gott nytt så länge!

Lite för långt från verkligheten

Imorse när jag slog upp Svenskan till frukost tittade två bekymrade riskkapitaliser ut från tidningssidorna och citerades med orden "Det är en katastrof det som har inträffat". Det handlade naturligtvis om Caremas ägare KKR och Triton och stilla funderade jag på om herrarna i breda slipsar och blänkande skor syftade på en mänsklig katastrof eller en PR-katastrof? Utan att alls veta skulle jag ändå satsa min månadslön på det senare. Jag kan nämligen föreställa mig att det faktiskt känns åt helvete jobbigt att personligen sitta mitt i ett skenande mediedrev. Däremot känns det nog inte lika hårt - rent personligen - att veta att det bolag man äger gjort ett pissigt jobb och att några gamlingar på ett äldreboende därför nonchalerats. Och just precis här finns ett problem med dagens bolagsstrukturer för alla konsumenter: Ägaren befinner sig allt som oftast lite för långt från den så kallade verkligheten.

Kedjorna och konstellationerna av olika ägare, riskkapitalister och holdingbolag skapar en oerhörd distans mellan de ytterst ansvariga och de som någonstans i slutändan tar del av deras produkt eller tjänst. I toppen av den kedjan klär man dessutom - råkar jag veta - all verksamhet i ganska abstrakta finansiella och ekonomiska termer och diskuterar hur olika enheter och resurser ska organiseras för att effektivisera processerna för att i slutändan maximera vinsterna. Det är väl egentligen inget större problem när det handlar om att organsisera en maskinpark som tillverkar låt oss säga plastankor, då kanske ingen köper ens misslyckade plastankor. Det får - uppenbarligen - helt andra konsekvenser när det kommer till tjänstesektorn och saker som vård. När patienter blir enheter och vårdpersonal blir resurser och vårdgivandet blir en process. Vad vet jag, men jag kan ändå tänka mig att det då är lätt att glömma att det faktiskt är människoliv man flyttar runt i sitt Excelark och omhändertagande man raderar med en tangenttryckning ur produktionsprocessen i sin PowerPoint. Man befinner sig i ett styrelserum på ett Londonkontor och fattar beslut i ekonomilingo och seglar därmed snett lite för långt från verkligheten för att det ska göra ont, personligen.

Det får en ju att önska att alla som äger och driver en verksamhet ibland stod ansikte mot ansikte med sin slutkund och tvingades se verkligheten i vitögat. Så ett tips i sammanhanget till alla riskkapitaliser som känner att de av ekonomiska effektivitetsskäl måste skapa en dimridå av holdingverksamheter mellan sig själva och verkligheten är att testa till exempel en... fokusgrupp.