Den digitala existensen, del III

Jag har tidigare skrivit några inlägg om den digitala existensen, fantasifullt betitlade Den digitala existensen och Den digitala existensen, del II. I det andra inlägget på ämnet påstod jag att den digitala existensen framför allt bygger på tre förhållningssätt till tillvaron i den digitala sfären:

1. Det måste se ut som om man lever ett aktivt och intressant liv (vilket avhandlades i inlägg två).
2. Man måste överlag ha en glad, positiv och öppen attityd till saker och ting.
3. Man måste våga sticka ut, utmana och provocera.

Här några reflektioner kring punkt 2, den glada, positiva och öppna attityden.

Få personer gillar en sur, bitter och deppig jävel. I livet IRL (in real life) har man inte alltid något val utan måste helt enkelt ibland umgås eller interagera med sura, bittra och deppiga kompisar, partners, släktingar och kollegor. På något sätt hör dåligt humör till den biofysiska existensen och accepteras mer eller mindre av de flesta i det verkliga livet. Så förhåller det sig inte riktigt i det digitala livet.

På webben, och i sociala medier i synnerhet, råder en allmän positivitetskultur. Man är glad, man delar alla roliga saker man gör på Facebook, man gillar ("likar") olika grejer, man uppmuntrar varandra, man re-tweetar och re-bloggar saker som andra lagt upp och man ger beröm och kredd. Det här är något jag hört i mängder av intervjuer med så kallade digitala infödingar och även fått bekräftat i andra studier. Personer som tillbringar en stor del av sin tid i den digitala sfären säger att det finns en förväntan på att man ska vara glad och positiv i sina statusuppdateringar, tweets och de bilder som man lägger ut, men också en inre vilja att själv upprätthålla en positiv attityd eftersom det är så mycket mer gångbart i det sociala sammanhang som existensen i sociala nätverk innebär. Ingen gillar som sagt en sur jävel (om man inte gör det till en grej, med glimten i ögat) och den personliga statusen i det digitala nätverket gynnas av att man har en positiv attityd.

Det här betyder inte nödvändigtvis att folk alltid är glada, positiva och öppna i sinnet även om de ger sken av att vara det på nätet, men om folk i allt högre utsträckning månar om att upprätthålla en glad och positiv attityd online är det sannolikt att det har en dragverkan även på deras sinnesstämning IRL. Modern hjärnforskning säger ju att det är möjligt att träna bort nedstämdhet och negativa tankar genom att tänka positivt, eftersom invanda tankebanor skapar faktiska fysiska mönster i hjärnan (ursäkta min lekmannaförklaring) som i sin tur förstärker det invanda tänkandet. Om människor tränar sin hjärna att tänka i positiva banor på nätet tack vare (eller på grund av, om man nu är lagd åt det negativa hållet) sociala medier så borde det också ha effekt för deras tänkande i allmänhet - och därmed skapa någon sorts spiraleffekt av positivitet.

Vi är flera på jobbet som har uppmärksammat och diskuterat den här rådande "positivitetstrenden" i det svenska samhället. En del förundras till exempel över kidsens ständiga "pussande" och "kramande" och "älskar dig:ande" i digitala meddelanden och undrar om det är ärligt menat eller bara en skenhelig jargong. Andra tycker att svenskarna är på väg mot förljugen amerikansk trevlighet som bara finns på ytan men som egentligen inget betyder. Det är svårt att säga om den positiva attityden bara är ytlig eller om den har någon substans, men det kan ju knappast vara av ondo att människor upprätthåller en glad, vänlig och positiv ton gentemot varandra?

Egentligen började positivitetstrenden i Sverige innan sociala medier fick sitt riktiga genombrott. Den positiva attityden var en reaktion på 90-talets distanserade ironisering och det illa dolda förakt och hån som låg latent i 90-talsjargongen. När jag jobbade på TV-kanal i mitten av 00-talet pratade vi t ex mycket om att alla program borde genomsyras av ett positivt förhållningssätt för att komma bort från förnedrings- och mobbningselementen i den första generationen dokusåpor (Robinson, Villa Medusa, Baren). När till och med Henrik Schyffert tog offentligt avstånd från ironin som självändamål i föreställningen "90-talet - Ett försvarstal" så var det tydligt att det svenska samhället ville komma ifrån den där negativiteten.

I och med att sociala medier sedan fick sitt genombrott mitt i den uppvaknade positivitetstrenden så tror jag att den förstärktes kraftigt och sannolikt cementerades den positiva attityden på ett högre medvetandeplan hos folk. Vi klättrade upp ett steg på trappan av positiv attityd. Givet den kultur som råder i den digitala sfären och givet det faktum att en positiv och öppen attityd är ett mycket mer framgångsrikt förhållningssätt i det nätverkssammanhang - en del skulle säga det oändliga cocktailpartyt - som den digitala existensen utspelar sig i så är i alla fall jag ganska övertygad om att den kulturella tonen av positivitet permanentats på det där högre trappsteget. Det går liksom inte att sitta och sura och vara bitter på ett cocktailparty om man vill vara delaktig i det som händer på partyt.

Den digitala kulturen är dessutom en samarbetsorienterad "allt är möjligt" kultur (hela den digitala tillvaron går ju att koda om, om man nu skulle vilja det), vilket också det ger den positiva attityden företräde. I en pre-digital kultur uppfattades ofta negativa och problematiserande individer som intelligenta, eftersom en negativ attityd och en problematisering visade på att man inte var naiv (tro mig, jag har själv använt den negativa och problematiserande attityden för att vinna skenbara intelligenspoäng i många sammanhang). Den digitala kulturen adderar konstruktivitet och viljan att förändra något som dimension till den problematiserande intelligensen. Alla kan klaga, men bara de smarta kan också förändra och förbättra någonting negativt till någonting positivt. Och eftersom förändring och förbättring i det digitala sammanhanget nästan alltid åstadkoms med gemensamma nätverkade krafter blir en positiv attityd ännu viktigare - det är inte speciellt enkelt att samarbeta med sura jävlar.

Jag skulle alltså säga att positivitetstrenden är mer än en fluga och den skenande digitaliseringen av samhället kommer att förstärka den här kulturella tendensen (och med ökande transparens förhoppningsvis också komma till bukt med sådana negativa aspekter av den digitala existensen som troll och nätmobbing). Så med andra ord: Det är bara att klistra på ett digitalt "Fröken Sverige"-smajl och hoppas på att din hjärna och sinnesstämning hänger på.

Några konsumenthändelser värda att minnas från 2011

2011 är snart bara ännu ett av alla dessa år vi levde och konsumerade. Här är några spridda "konsumenthändelser" som vi kanske ändå kan komma ihåg.

Dumplings blev den nya sushin
Att tre nya dumplingställen öppnat inom ett par kvarter från kontoret på Barnhusgatan under 2011, att en finbistro som Cloud Nine gjort om sin berömda dessertlounge till en dumplingrestaurang och att kollegor plötsligt tjatar om att gå och och äta dumplings på tehuset bakom Kulturhuset talar sitt tydliga språk - dumplings är den nya sushin och snart lika svensson som burgare, pizza, kebab och andra exotiska rätter som fastfoodifierats för den svenska marknaden.

Bostadsmäklarna tog samhällsanvar
Att bostadsmäklare skulle känna ett samhällsansvar skulle i alla fall jag inte ha satsat min pension på men när Hemnet efter sommaren kryllade av acceptpriser istället för budstarter tack vare en gemensam prismodellsförändring av de stora mäklarhusen så måste jag här ge dem lite kredd. Visst, den ekonomiska krisen har firat nya trimufer vecka efter vecka och räntan har ökat från abnormalt låga nivåer till bara låga nivåer, men jag tror ändå att det mentala skiftet som det innebär för säljaren att själv värdera den bostad han lägger ut på marknaden har bidragit till att i alla fall Stockholmarnas tidigare viktigaste söndagseftermiddagsnöje - shoppa ny bostad - delvis ersatts med andra hobbies. Kanske kan en samhällshavrerande bostadsbubbla ha undvikits på kuppen.

Konsumentelektronikjesus dog
Steve Jobs dog som härskare över konsumentelektroniken och några andra branscher och miljontals konsumenter förlorade sin idol. Frågan är vem de nu ska tro på och vilka presskonferenser de ska hänga upp tillvaron på? Eller är Jobs frånfälle bara början på en ny religion där gamla och nya testamenten kommer att författas i väntan på frälsarens återkomst?

Strategin "uppmärksamma dina kunder genom att ignorera dem" såg dagens ljus
Carema konkretiserade under 2011 en helt ny marknadsstrategi som kanske borde teoretiseras och ges en egen modell i någon lärobok: Ignorera kunderna så nitiskt och konsekvent att det enda återstående handlingsalternativet är att börja uppmärksamma dem. Det gäller liksom att sätta lite mediadrevspress på sig själv för att göra saker på rätt sätt för sin kundgrupp. Att göra saker på rätt sätt för kunderna till att börja med vore ju för enkelt.

Så mycket brydde vi oss om Saab
Inte en dag utan en nyhetsartikel om Saab under 2011. Att tidningarna skriver om det som läsarna klickar på i dessa dagar av nättidningar tyder ju i alla fall på att vi svenskar brydde oss väldigt mycket om vårt kära Saab. Men det är skillnad på att bry sig och BRY SIG. Det är skillnad på att läsa artiklar och köpa bilar. För det senare var det få svenskar (eller några andra) som gjorde och nu hoppas i alla fall undertecknad Saabägare att en historia med alldeles för många slut är slut.

Tweets blev vapen
2011 var året då sociala medier till slut öppet bevisade styrkan i att låta mediekonsumenterna redigera och distribuera information. Fråga bara Ben Ali, Mubarak eller Gaddafis spöke. Fram till 2011 diskuterades sociala medier - i alla fall i svenska gammelmedier - mest som barnsliga tidsfördriv eller tidstjuvar på jobbet. Analysen om hur enkel, snabb och viral informationsspridning helt utan transaktionskostnader i grunden är samhällsomvandlande var för svår att göra ända tills analysen materialiserade sig själv i Jasminrevolutionen och den arabiska våren som därefter följde för att då minsann göras om och om igen av varenda krönikör, expert och tyckare. Typiskt gammelmedia - snabba att döma, snabba att glömma.

Det finns säkert fler konsumentrelaterade händesler värda att minnas även om jag just nu inte minns dem. Och nästa år kommer garanterat fler. Gott nytt så länge!

Dagens "sociala medier"-tips

Idag gör jag det enkelt för mig och länkar till en av mina favoritbloggar, The Ad Contrarian, och det fantastiska inlägget om hur Ad Contrarian blev en "overnight social media success".

Det Ad Contrarian beskriver i inlägget tangerar på många sätt storyn i rapporten "The Game Changers", som jag håller på att avsluta för Ericsson.

Det finns många företag och marknadsförare som babblar om sociala medier som svaret på ALLT.  Det finns ännu fler företag och marknadsförare som i panik överger sina gamla kommunikationsstrategier och satsar allt de har i sociala medier av rädsla för att MISSA TÅGET. Det finns desto färre som förstår på vilket sätt sociala medier är relevanta, intressanta och disruptiva (där kom det - ordet med stort O) för företag, marknadsförare och marknader. Följer man The Ad Contrarian får man ett nyttigt alternativt perspektiv på sociala medier som kommunikationskanal. Följer man den här bloggen, Junkurian View, kommer man få höra att sociala medier framför allt står i konsumentens tjänst snarare än företagets och marknadsförarens.

Den digitala existensen

Under min för tillfället pågående studie för Ericsson, "The Game Changers - How Digitally Producing Individuals Are Reshaping Business Making" (håll med om att den titeln skulle platsa i managementlitteratursektionen på vilken flygplatsbokhandel som helst!), har villkoret för att existera i den digitala sfären och digitala kulturen blivit väldigt tydligt: För att vara någon måste du hela tiden producera innehåll och dela med dig av det ute på webben.

I den gamla hederliga biofysiska världen är du ju din klump av skelett, kött och blod, som stressar runt mellan hem och jobb och dagis och mataffär och stöter på andra klumpar av skelett, kött och blod som du interagerar med på olika sätt. Genom din biologiska och fysiska kropp finns du till, per automatik, och är tack vare den kroppen berättigad en existens på planeten, i samhället och i kulturen.

I den digitala sfären finns ingen automatisk existens. I den digitala sfären måste existensen skapas aktivt och underhållas aktivt, annars tynar den bort snabbare än du hinner googla ditt eget namn. Därav alla dessa bloggar, alla dessa sociala medier, allt detta "outande" av mer eller mindre privata angelägenheter på Facebook och Twitter. Det handlar om att existera. Att posta på Fejan om ostmackan du just åt, gulliga bilder på dina katter eller en playlist du satt ihop på Spotify är den digitala sfärens motsvarighet till att äta i den fysiska: Du ger näring åt din existens. Och det räcker inte med att lägga upp en bild en gång, för liksom du inte överlever på en enda måltid i den biofysiska världen överlever du inte i det digitala nätverket om du inte konstant fyller på din digitala existens med någonting om dig själv. Den digitala sfären består av bitar och åter bitar av information och för att vara med bland alla de bitarna av information som utgör internet måste du tillföra dina egna bitar av information. Ingen annan kommer att göra det åt dig (om du inte heter Barack Obama eller Lady Gaga och har 153 twittrande PR-konsulter till ditt förfogande).

Det är möjligt att den biofysiska tillvaron någon gång framöver kommer att speglas automatiskt i det digitala - och att dessa två sfärer till och med kommer att vara sammankopplade i någon form av digitaliserad biofysisk entitet - och att det då kommer en tid när du inte längre aktivt behöver skapa din digitala existens, men just nu är du (illa) tvungen att vara aktiv om du vill vara med. Därför är bloggar och Facebook och Twitter och YouTube extremt viktiga kanaler just nu ty de möjliggör den digitala existensen på ett enkelt sätt för alla. Och just därför är de sociala medierna varken flugor eller trender som kommer tappa i popularitet när "folk har tröttnat" (som en del vill göra gällande); de spelar ju på en av människans viktigaste ursprungliga drivkrafter - att existera och att överleva.

Så medan vi alla har ett givet existensberättigande i den biofysiska världen är det idag ändå ganska enkelt att nära en existens även i den digitala sfären. De mest intressanta individerna i den digitala sfären är dock de som tar mer aktiv kontroll över sin digitala existens än att nöja sig med att vara en Facebook Friend bland alla andra. Och det är bland annat det som studien som nämns här i inledningen tittat på: Individer som producerar digitalt och därmed inte bara existerar utan också påverkar och formar den digitala sfären och därmed i förlängningen också den biofysiska världen. De digitalt producerande individerna har förstått existensvillkoren i den digitala sfären och skapar och delar med sig av intressant innehåll till det digitala nätverket för glatta livet. Och plötsligt reser de sig upp från sin kanske mindre betydelsefulla existens i den biofysiska världen och blir viktiga i den digitala och får därmed kraft att stöpa om kultur, marknader och företagande på ett sätt som traditionalisterna (tänk t ex skivbolagsdirektörer, mediemoguler och politiker) i den biofysiska världen betraktar med skräck i ögonen. De där klumparna av skelett, kött och blod som tidigare existerade för att de konsumerade producerar nu aktivt och kan därför inte längre kontrolleras.

Och därmed förändras spelet.