Kvalresearchers som skyller på kval

Här är ett inlägg fött ur frustration efter en veckas intensivt fältarbete i Rom som uppdragsgivare.

Det är fruktansvärt irriterande när en moderator/intervjuare som arbetar med kvalitativ metod skyller sin egen bristande förmåga på just den kvalitativa metoden. Och säger saker som:

"Det går inte att genomföra intervjuer med någon form av struktur - det är ju kval!"

"Jag hinner inte tänka på vad jag ska fråga om eftersom det viktiga i en kvalitativ intervju är att se till att man kommer överens med intervjupersonen."

"Jag kan inte proba eftersom jag måste låta intervjupersonen själv bestämma vad hen vill prata om."

Lama ursäkter, som de säger i staterna, säger jag. Eller så har de en helt annan syn på kvalitativ metod i Italien än i övriga världen. En rätt lökig syn i så fall.

Det är ju därför företag betalar oss som arbetar med kvalitativ metod dyra (nåja) konsultarvoden, för att vi just hanterar det mångfacetterade hantverket att intervjua människor på ett bra sätt om precis vad som helst. Att bara utgå från att kvalitativt intervjuande inte kräver något annat av intervjuaren än att sitta och småprata med en person i målgruppen om ämnet är amatörmässigt. Därför känner jag mig tvungen att inför världen (eller de som nu råkar läsa den här bloggen) punkta ner alla de kvaliteter som en moderator/intervjuare som arbetar med kvalitativa data ska kunna hantera.

• Förstå kategorin och ämnet, i alla fall på en grundläggande nivå.
• Intervjua och lyssna på uppdragsgivaren för att förstå vad syftet med studien är.
• Lyssna på uppdragsgivaren för att förstå vad som är helt irrelevant att prata med intervjupersonerna om.
• På några minuter kunna ta vilken person som helst och etablera en förtrolig relation med den personen, utan att behöva ägna en hel intervju åt det.
• Klara av att både hinna med och tömma ut ett antal ämnen under en begränsad tid som ofta är 1,5-2 timmar.
• Att parallellt hålla ett antal olika frågeställningar och svar på och resonemang kring dessa levande under ett par timmar.
• Att hela tiden ställa öppna frågor, inte ledande frågor.
• Förstå vad som är relevant och intressant att proba på och inte.
• Förstå vilka anekdoter och historier som är intressanta att låta intervjupersonen utveckla och inte.
• Att under intervjun bygga vidare på vad intervjupersonen redan har sagt istället för att bara återupprepa frågor gång på gång.
• Att testa olika infallsvinklar i samma ämne/fråga för att se om det hjälper intervjupersonen att tänka vidare.
• Att under intervjun förmå att analysera - eller i alla fall bearbeta - det intervjupersonen pratar om för att kunna ta samtalet vidare till en annan nivå eller till ett annat djup.

Det finns de som tror att kvalitativt intervjuande mest handlar om att chitchatta lite med folk och som därför har en ganska nedlåtande inställning till det kvalitativa hantverket. Men kvalitativt intervjuande är relativt komplext, tar på krafterna och kräver en hel del intellaktuell och social simultankapacitet. Därför är det väldigt trist när även en kvalitativ researcher förringar hantverket genom att inte orka göra hela jobbet och sen skylla på att det ju är "kval".

För övrigt skrevs och publicerades det här inlägget ombord på ett flygplan. Jag skulle säga att det är på tiden med WiFi ombord på flygplan. Det gör dessutom flygandet väldigt mycket mer effektivt eftersom det plötsligt går att få saker gjorda där uppe bland molnen, luftgroparna och alla trånga säten. Tack Norwegian för det.