En frågeställning som numera kastas in i diverse studier, mer eller mindre på slentrian, är den om kanalval för marknadskommunikation mot kunder och konsumenter. Typ: "Vi måste fråga i vilka kanaler våra kunder vill ha reklamutskick, information och erbjudanden." Vilket betyder att det ägnas tid, kraft och möda i både kvalitativa och kvantitativa studier åt att försöka få grepp om huruvida folk föredrar att ta emot marknadskommunikation per email, sms, i en mobilapp, via Facebook, på en webbsida eller genom gammal hederlig post i brevlådan.
Förutom att det här är en frågeställning som få människor kan ge ett vettigt svar på - och där konsumentens önskemål om kommunikationskanal inte nödvändigtvis betyder att kanalvalet är det bästa utifrån kommunikatörens huvudsyfte att kommunikationen ska uppmärksammas - så är det också idag en icke-fråga.
All nödvändig kommunikation ska ju naturligtvis distribueras genom alla kanaler.
Vi lever - om det nu har undgått någon - i ett samhälle präglat av samexistensen av ett antal olika medier och ett antal olika kommunikationskanaler. Människor sprider sin uppmärksamhet mellan olika medier och kanaler, såväl analoga som digitala, och tar del av information och reklam i alla möjliga kanaler. På individnivå finns idag inga tydliga huvudkanaler och på populationsnivå är det omöjligt att utesluta medier och kanaler, eftersom populationen som helhet definitivt nyttjar alla tillgängliga kanaler.
Det är först nu medierna själva börjar begripa detta ganska självklara faktum, trots att de i egenskap av medier (som man kan hoppas förstår mediekonsumtion) borde förstått för länge sen. Företag som säljer vanliga produkter och tjänster har däremot inte förstått ännu - i alla fall inte om man ska döma av den aningslösa viljan att försöka komma på vilken kommunikationskanal som är viktigast.
Visar inlägg med etikett DR. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett DR. Visa alla inlägg
7 mars 2013
9 okt. 2012
Gammelmediernas fall fäller utbudsannonseringen
Kom att tänka på en sak idag. När gammelmedierna successivt vissnar bort kommer en del typer av företag få problem med sin marknadsföring. Det gäller t ex företag som utbudsannonserar stora detaljistsortiment, vilket idag ofta görs med hjälp av bilagor i morgonpressen. Den typen av annonsörer kommer i framtiden inte ha lika naturliga kanaler att pusha sitt utbud genom och måste antagligen lära sig tänka helt nytt. Visst, de kan köra direktreklam hem i brevlådan men reklambilagor som kommer med posten istället för i morgontidningen får knappast samma uppmärksamhet - om de ens tar sig förbi alla "Ingen reklam tack"-skyltar. Nya digitala kanaler som de ser ut just nu är knappast heller till någon hjälp. Jag har i alla fall svårt att se hur t ex en sportkedja som vill utbudsannonsera alla delar av sitt sortiment av kläder, skor och sportutrustning ska hitta ett vettigt sätt att göra det på nätet.
Gammelmedias fall kommer göra livet jobbigt för många annonsörer - om inte de nya medierna börjar utveckla annonseringsmöjligheter bortom blinkande banners och kampanjsidor som högst 0,02% (ja, faktiskt så är det ungefär så den genomsnittliga click through rate:n på nätet ser ut för de flesta banners) av nätsurfarna klickar sig in på. Eller så måste någon hitta på helt nya sätt att dra in folk till butikerna.
Gammelmedias fall kommer göra livet jobbigt för många annonsörer - om inte de nya medierna börjar utveckla annonseringsmöjligheter bortom blinkande banners och kampanjsidor som högst 0,02% (ja, faktiskt så är det ungefär så den genomsnittliga click through rate:n på nätet ser ut för de flesta banners) av nätsurfarna klickar sig in på. Eller så måste någon hitta på helt nya sätt att dra in folk till butikerna.
Etiketter:
digitala medier,
DR,
gammelmedier,
utbudsannonsering
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)