Konsumera / Transformera

Konsumera betyder att förbruka eller att förtära. En mer träffsäker betydelse i vårt samhälle vore: att transformera. Vi bortskämda i-landsbarn konsumerar ju framför allt för att förändra oss. Vi förnyar och utvecklar våra personer genom att köpa prylar och använda dem. Ett par nya jeans gör oss snygga, ett besök på en omskriven restaurang gör oss mer inne, en ny bil höjer vår status. Det var väldigt länge sedan vi i första hand konsumerade för att upprätthålla ett tillstånd, såsom en bil förbrukar bensin för att fortsätta rulla. Jag har tidigare skrivit om begränsningarna med ordet konsument och nu känner jag allt oftare att det korresponderande verbet är problematiskt i kontexten av det konsumtionssamhälle vi jagar runt i. Allt runtomkring oss är uppbyggt kring konsumtion men ingen av oss konsumerar egentligen för att förbruka. Vi konsumerar för att skapa oss själva.

Att det skapandet sedan förbrukar den planet vi lever på är en helt annan sak.

iPhonekaffe

Jag stod häromdagen och köade till en kaffeautomat, i en paus i ett möte i en stajlad dansk kontorsbyggnad. Kvinnan framför mig tog tid på sig vid automaten och verkade inte få den att fungera. Hon vände sig om och ursäktade sig och sa att kaffeautomaten inte verkade fungera - och kom i samband med det på vad hon gjorde för fel: Hon försökte välja kaffetyp direkt på den digitala displayen genom att med fingret trycka på det alternativ hon ville ha. Men automatens display var inte en så kallad touchscreen, det var bara en vanlig digital display med olika kaffealternativ med ett nummer framför sig, ett nummer som man skulle slå in på en sifferknappsats strax under displayen för att välja kaffetyp.

För några år sedan skulle hon antagligen inte haft några problem med kaffeautomaten, men nu, när vi lever i iPhoneismens tidevarv, finns det inte längre någonting intuitivt med en gammal knappsats. Folk lägger inte ens märke till den.

Den predigitala teknikens mellansteg är på väg bort, till förmån för pekandet. Man hör historier om barn som kryper fram till teven och försöker flytta runt objekt på teveskärmen med fingret. Snart kommer folk titta på en tevefjärr och klia sig i huvudet. Sådana extramoment i användningen av teknik kommer kännas lika moderna som att ringa in till en telefonväxel och be en växeltelefonist att koppla vidare till den man vill prata med.

Pekskärmen känns som den ultimata symbolen för 2000-talets konsumtionssamhälle. Tusentals val tillgängliga genom minsta tänkbara ansträngning - och krävs det mer än en minimal ansträngning uppstår frustration och förvirring hos konsumenten. "Menar du att jag faktiskt måste göra något för att få det?!" Under iPhoneismen pekar vi direkt på det vi vill ha och får det. Både bokstavligt och bildligt talat.

Meditation om plast

Jag började tänka på plast. Plast måste vara den ultimata manifestationen av konsumtionssamhället. Plast är artificiellt skapat och det minst naturliga materialet vi har. Objekt av plast är historielösa till skillnad från t ex objekt av trä, i vilka man kan skönja ursprunget, trädet. Plast blir fulare med tiden, inte som trä, tyg eller metall som kan få patina. Plast kan massproduceras som inget annat material - alltså finns det fler plastprylar än några andra prylar. Plast kan anta vilka former som helst och saknar således en kärna, en identitet, en själ. "Plast!" säger till exempel djurgårdarna på Forum Nostrum på Svenska Fans om andra klubbars fans och menar att de inte är äkta på samma sätt som de själva är äkta i sin passion för Djurgården. Plast är inte autentiskt, det är ett skapat material på samma sätt som varor i konsumtionssamhället är skapade för att uppfylla marknadsförda behov. Produkter av plast svarar inte mot några ursprungliga mänskliga behov eftersom plast inte fanns när evolutionen fixade fram de mänskliga behoven. Plastprylar är bara förenklade lösningar på behov som skulle kunna tillfredställas på ett naturligare sätt. Har konsumenten ett val mellan två funktionellt likvärdiga produkter väljer - gissar jag - nio av tio en vara tillverkad av ett annat material än plast. Och ändå är hela det moderna samhället byggt på och insvept i plast. Uppenbarligen gillar vi människor plast ändå. Kanske för att plast är så enkelt, det talar till lättjan i oss alla. Snabbt, enkelt, flexibelt, billigt. Fyra "killer"-attribut för vilken produkkategori som helst. Och snart är 3D-skrivarna här, ni vet de där skrivarna som kommer kunna skriva ut vilka objekt som helst i plast. Du vill ha en tårtspade. Du designar en tårtspade i något designprogram, matar in en klump plast i skrivaren och en minut senare kommer din tårtspade ut i skrivaren i äkta plast. Voila. Om vi har mycket plastprylar att tillgå idag så lär vi ha ganska många fler när alla köpt en 3D-skrivare som årets julklapp år 2019. Plasttårtspadar. Hemmadesignade plastprydnadsföremål på spiselkransen. Plastprylar som ingen idag kan ana att vi behöver om tio år. Bara fantasin kommer sätta gränser för alla sköna plastprylar vi kan få med en 3D-skrivare och visst är väl det om något ett derivat av konsumtionssamhällets maniska strävan att uppfinna ständigt nya prylar som vi inte visste att vi behövde.