Tillbaka till byteshandeln

Goda grannar byter ju då och då tjänster med varandra. Ena dagen lånar Andersson en gräsklippare av Svensson och nästa vecka lånar Svensson Anderssons slipmaskin. Olsson behöver assistans med att såga ner ett träd på tomten så Karlsson ställer upp och när Karlsson ska måla om garaget hjälper Olsson till. Ni fattar. Folk som lever nära varandra ställer upp för varandra för att få saker gjorda lite smidigare och för att slippa anlita proffs som vet att ta betalt.

Förr i tiden (alltså för typ 10-20 år sen) var den här typen av utbyte av tjänster mestadels möjlig mellan just goda grannar. Sen kom nätet. Och nätverket. Och de sociala medierna. Och plötsligt sker liknande utbyten av tjänster i mycket större skala, mellan personer som inte nödvändigtvis bor på samma kontinent, men som av olika anledningar och på olika sätt kommit i kontakt med varandra och skapat en nära relation. Andersson behöver någon som hjälper honom med att programmera en iPhone-app så Svensson som kan koda rycker ut. I genlängd fotograferar Andersson några proffsbilder som Svensson behöver till sin webbsida. Olsson som är ekonom fixar Karlssons deklaration mot att Karlsson designar om Olssons webbsida. En byteshandel uppstår mellan personer som driver olika mer eller mindre kommersiella projekt och företag och alla parter tjänar på det eftersom de inte behöver betala med intjänade pengar.

Industrialismens ekonomiska system drev isär marknadens olika parter. Distansen mellan individer, projekt och företag ökade och företag hittade och skapade nya funktioner och mellanled i den s k värdekedjan. För att få någonting gjort behövde man som företagare köpa in produkter och tjänster från andra företagare, för hårda cash, vilket i sin tur gjorde företagande till en kostsam verksamhet.

Med digitaliseringen försvinner de tidigare transaktionskostnaderna på kommunikation kring och distribution av framför allt digitalt arbete och informations- och kunskapsbaserat arbete. Samtidigt medför det digitala marknadsnätverket att alla får access till alla och den som efterfrågar en tjänst kan gå direkt till källan istället för att anlita olika mellanled i värdekedjan för att leverera tjänsten. Distansen mellan olika parter på marknaden krymper och närhet uppstår. Närhet mellan personer som kan producera en vara eller en tjänst och som därför kan tillhandahålla den varan eller tjänsten i utbyte mot någon annan persons vara eller tjänst. Närhet som helt enkelt liknar den mellan goda grannar.

Detta fenomen kan åskådliggöras i följande modell:


Källa: Ericsson's "The Game Changers" (2011)


Det är ett rimligt antagande med stöd i en hel del intervjuer med digitalt producerande individer att digitaliseringen driver en del marknader tillbaka mot ett ursprungligt ekonomiskt tillstånd liknande det där bonde A bytte potatis mot havre med bonde B, istället för att de köpte varorna på marknaden för pengar från en tredje part. Digitaliseringen omintetgör delvis den distansering som industrisamhället skapat och därmed också behovet av tredjepartshandel och penningtransaktioner i en hel del värdekedjor. Återigen sker byteshandel mellan de ursprungliga "producenterna": Han som odlar morötter och hon som odlar havre.

Och vad betyder egentligen det här? Jo, att små företag och entreprenöriella individer kan driva sina projekt mycket längre än tidigare, utan att behöva investera en massa pengar. De behöver inte ta lika mycket lån som förut och slipper alltså den likviditetsstress som räntebetalningar och amorteringar skapar. De behöver inte ta in investerare lika tidigt, investerare som stressar på om förräntning av det investerade kapitalet. De behöver inte anpassa sig lika mycket till olika besvärliga ekonomiska villkor och kan driva på sina projekt med större lugn, efter sitt eget huvud och intresse och komma längre med projekten än de skulle ha gjort i den traditionella ekonomiska modellen. De kan producera mer värde i form av innehåll som andra har nytta av utan samma fokus på värdet av pengar, som entreprenörer "förr i tiden" hade.

Marknaden är tillbaka där den en gång började, i den rena byteshandeln, och det kan tolkas som ett sundhetstecken.

Den digitala existensen

Under min för tillfället pågående studie för Ericsson, "The Game Changers - How Digitally Producing Individuals Are Reshaping Business Making" (håll med om att den titeln skulle platsa i managementlitteratursektionen på vilken flygplatsbokhandel som helst!), har villkoret för att existera i den digitala sfären och digitala kulturen blivit väldigt tydligt: För att vara någon måste du hela tiden producera innehåll och dela med dig av det ute på webben.

I den gamla hederliga biofysiska världen är du ju din klump av skelett, kött och blod, som stressar runt mellan hem och jobb och dagis och mataffär och stöter på andra klumpar av skelett, kött och blod som du interagerar med på olika sätt. Genom din biologiska och fysiska kropp finns du till, per automatik, och är tack vare den kroppen berättigad en existens på planeten, i samhället och i kulturen.

I den digitala sfären finns ingen automatisk existens. I den digitala sfären måste existensen skapas aktivt och underhållas aktivt, annars tynar den bort snabbare än du hinner googla ditt eget namn. Därav alla dessa bloggar, alla dessa sociala medier, allt detta "outande" av mer eller mindre privata angelägenheter på Facebook och Twitter. Det handlar om att existera. Att posta på Fejan om ostmackan du just åt, gulliga bilder på dina katter eller en playlist du satt ihop på Spotify är den digitala sfärens motsvarighet till att äta i den fysiska: Du ger näring åt din existens. Och det räcker inte med att lägga upp en bild en gång, för liksom du inte överlever på en enda måltid i den biofysiska världen överlever du inte i det digitala nätverket om du inte konstant fyller på din digitala existens med någonting om dig själv. Den digitala sfären består av bitar och åter bitar av information och för att vara med bland alla de bitarna av information som utgör internet måste du tillföra dina egna bitar av information. Ingen annan kommer att göra det åt dig (om du inte heter Barack Obama eller Lady Gaga och har 153 twittrande PR-konsulter till ditt förfogande).

Det är möjligt att den biofysiska tillvaron någon gång framöver kommer att speglas automatiskt i det digitala - och att dessa två sfärer till och med kommer att vara sammankopplade i någon form av digitaliserad biofysisk entitet - och att det då kommer en tid när du inte längre aktivt behöver skapa din digitala existens, men just nu är du (illa) tvungen att vara aktiv om du vill vara med. Därför är bloggar och Facebook och Twitter och YouTube extremt viktiga kanaler just nu ty de möjliggör den digitala existensen på ett enkelt sätt för alla. Och just därför är de sociala medierna varken flugor eller trender som kommer tappa i popularitet när "folk har tröttnat" (som en del vill göra gällande); de spelar ju på en av människans viktigaste ursprungliga drivkrafter - att existera och att överleva.

Så medan vi alla har ett givet existensberättigande i den biofysiska världen är det idag ändå ganska enkelt att nära en existens även i den digitala sfären. De mest intressanta individerna i den digitala sfären är dock de som tar mer aktiv kontroll över sin digitala existens än att nöja sig med att vara en Facebook Friend bland alla andra. Och det är bland annat det som studien som nämns här i inledningen tittat på: Individer som producerar digitalt och därmed inte bara existerar utan också påverkar och formar den digitala sfären och därmed i förlängningen också den biofysiska världen. De digitalt producerande individerna har förstått existensvillkoren i den digitala sfären och skapar och delar med sig av intressant innehåll till det digitala nätverket för glatta livet. Och plötsligt reser de sig upp från sin kanske mindre betydelsefulla existens i den biofysiska världen och blir viktiga i den digitala och får därmed kraft att stöpa om kultur, marknader och företagande på ett sätt som traditionalisterna (tänk t ex skivbolagsdirektörer, mediemoguler och politiker) i den biofysiska världen betraktar med skräck i ögonen. De där klumparna av skelett, kött och blod som tidigare existerade för att de konsumerade producerar nu aktivt och kan därför inte längre kontrolleras.

Och därmed förändras spelet.