Upplevelsen i ljuden vi inte märker

Kommer till jobbet och trycker som vanligt ner hissen för att åka upp till våningsplan sex, men har musik i lurarna på så hög volym att jag inte hör ifall hissen rör sig nedåt, och när det tar en stund innan hissen anländer hinner jag jag börja undra om det är något fel på den.

Och jag slås av hur beroende jag är av sakernas ljud för att vara trygg när jag använder dem.

För tänk så osäker och tråkig all konsumtion skulle kännas om ljuden inte fanns där. Vem litar på att en helt tyst tvättmaskin faktiskt tvättar? Vilken bilälskare skulle klara sig utan motorljudet eller "thumpfen" från bildörren som stängs? Hur kul vore det att öppna en öl utan kolsyrepyset som kapsylen som lossas ger ifrån sig? Ljud är en del av konsumtionsupplevelsen som vi sällan tänker på men som likväl är oerhört viktig för upplevelsen; både för att göra oss trygga med att upplevelsen flyter på som den ska och för att ge oss den rätta känslan.

Det är förstås därför mobiltelefoners tangentbord fortfarande har knappljud, trots att mobiltelefonen idag rent tekniskt är en ljudlös touchscreen. Det är därför olika användargränssnitt som Windows operativsystem eller smarttevens hub ackomapanjeras av några toner när de laddar.

Det är därför som ljud är en viktig del av marknadsföring och smart använd är kraftfullare än många inser. Det mest intressanta anförandet på Marknadsundersökningens dag i förra veckan hölls av en student (grattis till den svenska researchbranschen förresten, som brädas av studenter), som utvärderat ljudets påverkan på köpbeslut genom att spela upp naturljud och råmande kossor i en matbutiks mejeriavdelning och med hjälp av det lyckades öka försäljningen av ekologiska mejerivaror i butiken.

Det pratas väldigt lite om ljud. Som en del av marknadsföring och i studier av konsumtion och konsumentupplevelser. Det kanske är dags att börja med det?

Hur stavar man till integritet?

Jag vet inte om det är någon som läst eller minns Pierre Bourdieus pamflett "Om televisionen" från 1996? Den känns i alla fall fortfarande lika aktuell, om inte mer aktuell. Bourdieu diskuterar medias ängslighet och otyget att ständigt snegla på andra medier för att veta vad det egna medievarumärket ska göra och lyfta fram. Jag citerar:

Ingen läser så många tidningar som journalisterna, och de verkar tro att alla människor läser alla tidningar. För journalister är tidningsläsning en nödvändig verksamhet och presskrönikan ett nödvändigt arbetsintrument, eftersom man måste veta vad andra säger för att själv veta vad man ska säga. Det är en av de mekanismer som ger upphov till produkternas homogenitet eller likriktning.

Jag upplevde det här när jag i början av 00-talet själv arbetade på sportredaktionen på en av Sveriges största TV-kanaler. Efter varje sportnyhetssändning på kvällen samlades redaktionen till möte för att utvärdera sändningen. Efter några korta kommentarer om den egna sändningen handlade mötet alltid om hur man gjort ifrån sig i förhållande till den andra stora TV-kanalens konkurrerande sändning samma kväll. Man gratulerade alltid sig själv till en fantastisk sändning om man lyckats "toppa" med kvällens mest intressanta sportnyhet när konkurrenten haft samma nyhet längre bak i sändningen. Och man förbannade alltid sig själv om konkurrenten fått till en "bättre" ordning på inslagen. För inslagen i sig, de var nästan alltid desamma på båda kanalerna.

Redan då undrade jag lite över varför det var så viktigt att "slå" den konkurrerande sändningen enligt något slags diffust redaktionellt kvalitetsmått? Redan då undrade jag varför de aldrig diskuterade om sändningen varit bra ur tittarnas perspektiv?

Efter att ha fortsatt arbeta med olika medieprodukter sedan dess kan jag bara konstatera att det sneglas väldigt mycket på vad och hur konkurrenterna gör. Och efter att ha arbetat med andra produktkategorier än media kan jag konstatera att samma fenomen präglar även helt andra typer av affärsorganisationer och deras strategiska resonemang. Konkurrenten gör si, då måste vi göra si plus ett. Ingen vågar dock göra så. Varför tror alla alltid att konkurrenten är den som har alla rätt?

Det här ängsliga sneglandet på konkurrenten och besattheten av vad branschfolket i sig tycker är bra (journalisterna t ex) leder till två stora problem ur konsumenternas perspektiv. (Dvs de som produkten först och främst är till för om någon glömt bort vilken roll konsumenten har i det hela.)

Det första problemet är att konsumenten glöms bort. Man har så fullt upp med att snegla på och hänga med i vad konkurrenterna gör så att alla resurser allokeras till det snarare än till att fundera på hur produkten kan utvecklas för slutanvändaren.

Det andra problemet är att man väldigt lätt galopperar rakt in i galen tunna. När folk och företag i samma bransch ska battla mot varandra hamnar de ofta i ett finjusterande av väldigt specifika produktionstekniska detaljer, som kanske är intressanta för den insatte och för den som är verksam i branschen, men som sällan har någon avgörande betydelse för den vanliga användarens konsumtionsupplevelse. Man finlirar med ordningen på inslagen i en sportnyhetssändning, men helt ärligt, vilken tittare bryr sig egentligen om vilken ordning det är på ett bandyreferat från Sandviken och speedwayreportage från Falun? Det är knappast det som avgör vilken sändning de väljer att titta på och vad de tycker om sändningen. I förlängningen leder den här typen av branschintern finjustering till att medieredaktioner och andra bygger upp helt vrickade sanningar och hypoteser om vad som är en bra produkt. Vilket i sin tur leder till att vi konsumenter får leva med helt vrickade produkter.

Kommersiella marknadsaktörer må ha en hel del beundransvärda kvaliteter men integritet är inte en av dem. De är ofta ängsligare än 13-åringar på första skoluppropet i högstadiet. Det är också därför det är så otroligt enkelt för konsumentmarknaden att älska - ja till och med avguda - ett varumärke som Apple, som har integritet och agerar självständigt helt utan intresse för vad konkurrenterna gör, men som har intresse och känsla för vad som är en bra produkt för slutanvändarna.