Viskningslek med konsulter

Ibland är konsulttillvaron absurd. Till exempel när man som konsult blir anlitad av en annan konsult för att lösa ett problem åt ett företag som egentligen har anlitat den första konsulten för att lösa problemet. Då sitter man i konferensrum med den konsult som anlitat en själv som konsult och lyssnar på när den konsulten försöker förklara de utmaningar som deras uppdragsgivare står inför. Det blir liksom snabbt lite viskningslek av det hela. Uppdragsgivaren har förklarat sitt problem för den första konsulten, som hör vad den hör och tolkar som den tolkar, och som sedan förklarar problemet vidare till nästa konsult, dvs till mig, och så gör jag min egen tolkning av problemet. Huruvida jag tolkat uppdragsgivarens utmaning på rätt sätt har jag ingen aning om eftersom jag inte ens pratat med det företag jag är anlitad för att hjälpa. Specialisering och outsourcing i all ära, men när två konsulter sitter i ett konferensrum och "tror" och "gissar" saker om uppdragsgivaren som de är anlitade att hjälpa kan i alla fall jag börja undra om inte den effektivisering som specialisering och outsourcing är tänkta att bidra till bara tuggar på sin egen svans?

Livet - den stora barriären

En av de vanligaste frågeställningar researchkunder kommer med är varför konsumenter i allmänhet inte konsumerar deras produkter och tjänster mer och varför deras redan existerande kunder inte konsumerar deras produkter och tjänster mer än de redan gör. För oss researchers betyder det ofta uppdrag som går ut på att kartlägga vilka barriärer som finns för att köpa och konsumera produkter, tjänster och varumärken i en viss kategori.

Mitt intryck är att uppdragsgivare som kommer till oss researchers med den här typen av frågeställning ofta förväntar sig att svaret utkristalliseras i väldigt konkreta barriärer, som har med just deras specifika erbjudanden att göra. Och att bara de får svaret på vad som är fel med deras erbjudande så kan de fixa det och sen öka försäljningen.

Oftast är dock inte den exakta kalibreringen av erbjudandena den stora barriären. Den stora barriären är nämligen i de flesta fall livet självt.

Människors vardag är fullmatad med aktiviteter: Arbete, barn, hämtning och lämning på dagis, kompisar, släkt, relationsproblem, sjukdomar, transporter, djur, hobbies, fritidsaktiviteter, hushållssysslor, matinköp, matlagning, hemadministration och så vidare. I alla dessa sammanhang köper och konsumerar människor förstås containervis med olika produkter och tjänster, men det är också det som är utamaningen. I livets alla situationer ställs människor inför mängder av val och de flesta val går av tidsskäl, ekonomiska anledningar och mentala hälsoskäl inte att göra särskilt aktivt eller i enlighet med vilken typ av konsument man är. Som konsumerande individ väljer man det enkla, det invanda, det första man ser - eller helt enkelt bara någonting som råkar finnas där, just då. Livets komplexitet, enormitet och alla problem står i vägen för alla fantastiska produkter och tjänster som människor skulle kunna välja att konsumera om de bara orkade och orkade sätta sig in i.

Jag får ofta känslan av att livet i allmänhet glöms bort på den kommersiella marknadssidan. Där jobbar man med ett enda av alla dessa miljoner erbjudanden som konsumenten ska ta ställning till och där förstår man självklart varför just det erbjudandet är så bra och så rätt - och därför är man också frustrerad över varför det inte säljer mer. På konsumentsidan är det erbjudandet bara en droppe i det hav som är livet och om man ens är medveten om erbjudandet så känner man definitivt inte till särskilt många fina detaljer om det. Livet i är både den stora drivkraften och den stora barriären för konsumtion och förstår man inte människors liv kan man skruva på sina erbjudanden i all oändlighet utan att det gör någon direkt skillnad.