Jag har tidigare skrivit några inlägg om den digitala existensen, fantasifullt betitlade Den digitala existensen och Den digitala existensen, del II. I det andra inlägget på ämnet påstod jag att den digitala existensen framför allt bygger på tre förhållningssätt till tillvaron i den digitala sfären:
1. Det måste se ut som om man lever ett aktivt och intressant liv (vilket avhandlades i inlägg två).
2. Man måste överlag ha en glad, positiv och öppen attityd till saker och ting.
3. Man måste våga sticka ut, utmana och provocera.
Här några reflektioner kring punkt 2, den glada, positiva och öppna attityden.
Få personer gillar en sur, bitter och deppig jävel. I livet IRL (in real life) har man inte alltid något val utan måste helt enkelt ibland umgås eller interagera med sura, bittra och deppiga kompisar, partners, släktingar och kollegor. På något sätt hör dåligt humör till den biofysiska existensen och accepteras mer eller mindre av de flesta i det verkliga livet. Så förhåller det sig inte riktigt i det digitala livet.
På webben, och i sociala medier i synnerhet, råder en allmän positivitetskultur. Man är glad, man delar alla roliga saker man gör på Facebook, man gillar ("likar") olika grejer, man uppmuntrar varandra, man re-tweetar och re-bloggar saker som andra lagt upp och man ger beröm och kredd. Det här är något jag hört i mängder av intervjuer med så kallade digitala infödingar och även fått bekräftat i andra studier. Personer som tillbringar en stor del av sin tid i den digitala sfären säger att det finns en förväntan på att man ska vara glad och positiv i sina statusuppdateringar, tweets och de bilder som man lägger ut, men också en inre vilja att själv upprätthålla en positiv attityd eftersom det är så mycket mer gångbart i det sociala sammanhang som existensen i sociala nätverk innebär. Ingen gillar som sagt en sur jävel (om man inte gör det till en grej, med glimten i ögat) och den personliga statusen i det digitala nätverket gynnas av att man har en positiv attityd.
Det här betyder inte nödvändigtvis att folk alltid är glada, positiva och öppna i sinnet även om de ger sken av att vara det på nätet, men om folk i allt högre utsträckning månar om att upprätthålla en glad och positiv attityd online är det sannolikt att det har en dragverkan även på deras sinnesstämning IRL. Modern hjärnforskning säger ju att det är möjligt att träna bort nedstämdhet och negativa tankar genom att tänka positivt, eftersom invanda tankebanor skapar faktiska fysiska mönster i hjärnan (ursäkta min lekmannaförklaring) som i sin tur förstärker det invanda tänkandet. Om människor tränar sin hjärna att tänka i positiva banor på nätet tack vare (eller på grund av, om man nu är lagd åt det negativa hållet) sociala medier så borde det också ha effekt för deras tänkande i allmänhet - och därmed skapa någon sorts spiraleffekt av positivitet.
Vi är flera på jobbet som har uppmärksammat och diskuterat den här rådande "positivitetstrenden" i det svenska samhället. En del förundras till exempel över kidsens ständiga "pussande" och "kramande" och "älskar dig:ande" i digitala meddelanden och undrar om det är ärligt menat eller bara en skenhelig jargong. Andra tycker att svenskarna är på väg mot förljugen amerikansk trevlighet som bara finns på ytan men som egentligen inget betyder. Det är svårt att säga om den positiva attityden bara är ytlig eller om den har någon substans, men det kan ju knappast vara av ondo att människor upprätthåller en glad, vänlig och positiv ton gentemot varandra?
Egentligen började positivitetstrenden i Sverige innan sociala medier fick sitt riktiga genombrott. Den positiva attityden var en reaktion på 90-talets distanserade ironisering och det illa dolda förakt och hån som låg latent i 90-talsjargongen. När jag jobbade på TV-kanal i mitten av 00-talet pratade vi t ex mycket om att alla program borde genomsyras av ett positivt förhållningssätt för att komma bort från förnedrings- och mobbningselementen i den första generationen dokusåpor (Robinson, Villa Medusa, Baren). När till och med Henrik Schyffert tog offentligt avstånd från ironin som självändamål i föreställningen "90-talet - Ett försvarstal" så var det tydligt att det svenska samhället ville komma ifrån den där negativiteten.
I och med att sociala medier sedan fick sitt genombrott mitt i den uppvaknade positivitetstrenden så tror jag att den förstärktes kraftigt och sannolikt cementerades den positiva attityden på ett högre medvetandeplan hos folk. Vi klättrade upp ett steg på trappan av positiv attityd. Givet den kultur som råder i den digitala sfären och givet det faktum att en positiv och öppen attityd är ett mycket mer framgångsrikt förhållningssätt i det nätverkssammanhang - en del skulle säga det oändliga cocktailpartyt - som den digitala existensen utspelar sig i så är i alla fall jag ganska övertygad om att den kulturella tonen av positivitet permanentats på det där högre trappsteget. Det går liksom inte att sitta och sura och vara bitter på ett cocktailparty om man vill vara delaktig i det som händer på partyt.
Den digitala kulturen är dessutom en samarbetsorienterad "allt är möjligt" kultur (hela den digitala tillvaron går ju att koda om, om man nu skulle vilja det), vilket också det ger den positiva attityden företräde. I en pre-digital kultur uppfattades ofta negativa och problematiserande individer som intelligenta, eftersom en negativ attityd och en problematisering visade på att man inte var naiv (tro mig, jag har själv använt den negativa och problematiserande attityden för att vinna skenbara intelligenspoäng i många sammanhang). Den digitala kulturen adderar konstruktivitet och viljan att förändra något som dimension till den problematiserande intelligensen. Alla kan klaga, men bara de smarta kan också förändra och förbättra någonting negativt till någonting positivt. Och eftersom förändring och förbättring i det digitala sammanhanget nästan alltid åstadkoms med gemensamma nätverkade krafter blir en positiv attityd ännu viktigare - det är inte speciellt enkelt att samarbeta med sura jävlar.
Jag skulle alltså säga att positivitetstrenden är mer än en fluga och den skenande digitaliseringen av samhället kommer att förstärka den här kulturella tendensen (och med ökande transparens förhoppningsvis också komma till bukt med sådana negativa aspekter av den digitala existensen som troll och nätmobbing). Så med andra ord: Det är bara att klistra på ett digitalt "Fröken Sverige"-smajl och hoppas på att din hjärna och sinnesstämning hänger på.
Visar inlägg med etikett digital kultur. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett digital kultur. Visa alla inlägg
6 jan. 2012
3 dec. 2011
Den digitala existensen, del II
För en vecka sedan skrev jag ett inlägg om den digitala existensen och hur den upprätthålls genom ett aktivt, kontinuerligt och frekvent delande av innehåll i det digitala nätverket. Men vad händer egentligen i huvudet på personer som ägnar sig åt att ständigt dela med sig av sig själva? Det är rimligt att anta att allt det här delandet får någon typ av interna konsekvenser för dessa personer som en enbart biofysisk existens, med en högre andel spontana och mindre genomtänkta interaktioner, inte får.
En del av svaret finns möjligtvis i vad som krävs för att göra sig hörd i den digitala nätverkskulturen. Sett till alla de intervjuer jag gjort under de senaste åren med personer som existerar och agerar på nätet är det framför allt tre saker som återkommer som svar på frågan om vad som gäller för att få uppmärksamhet (vilket är lika med bekräftelse på att man faktiskt existerar digitalt):
1. Det måste se ut som om man lever ett aktivt och intressant liv.
2. Man måste överlag ha en glad, positiv och öppen attityd till saker och ting.
3. Man måste våga sticka ut, utmana och provocera.
I det här inlägget kommer jag endast fokusera på den första punkten och återkomma till de två andra vid senare tillfällen.
Den digitala existensen handlar ju som sagt om att hela tiden dela med sig av någon form av innehåll till nätverket och då blir ett aktivt och intressant liv i det biofysiska sammanhanget - eller ibland illusionen om ett aktivt och intressant liv - en viktig resurs att hämta det innehåll från. Det betyder att de personer som är måna om att nära sin digitala existens också kämpar med att hela tiden aktivera sig på olika sätt i den biofysiska världen eller hitta en intressant substans eller vinkel i de saker de faktiskt gör i den biofysiska världen, allt för att hela tiden ha någonting att dela med sig av till det digitala nätverket. Det räcker liksom inte med att posta på Facebook om att man äter en ostmacka. Antingen ska man äta sin ostmacka på ett spännande ställe, som en bergstopp, eller så ska man säga någonting intressant om sin ostmacka, som att det var den godaste ostmackan man ätit sen förskolan.
Vad det här i grund och botten handlar om är en sorts aktivering av tillvaron även i den biofysiska existensen. Det handlar alltså antingen om en livsstilsaktivering, som leder till att man söker sig till eller skapar händelser i sitt liv (eller till och med ljuger ihop händelser), eller om en analytisk aktivering, som innebär att man reflekterar över även väldigt vardagliga händelser för att kunna säga någonting intressant om dem eller göra dem till mer intressanta händelser än de skenbart är.
Så vad betyder det här? Säkert en hel del olika saker, men själv tycker jag mig se framför allt en ökad självmedvetenhet och omvärldsmedvetenhet hos personer som när en digital existens genom att aktivera sin biofysiska tillvaro. Man ser på sig själv utifrån istället för endast inifrån och man sätter in sig själv i ett större sammanhang i högre utsträckning än man tidigare har gjort. Eftersom man hela tiden behöver spegla den man är och det man gör i en digital existens ligger det ju nära till hands att också kliva utanför sig själv och titta mer "objektivt" på sin egen person: Hur ser jag ut? Hur vill jag se ut? Hur beter jag mig? Hur vill jag bete mig? Vem är jag? Vem vill jag vara? Och så vidare. Man börjar förstå hur man själv skapas i det sociokulturella sammanhanget och när man väl börjar förstå det vill man - troligen - också ta kontroll över den skapelseprocessen på ett mer aktivt sätt än man tidigare har gjort. Man vill ta plats på ett tydligare sätt och man vill hitta en tydligare plats i "det större sammanhanget".
Som allting annat här i världen så tror jag att den här aktiva kontrollen över det egna jaget kan vara både positiv och negativ. Det positiva är att man slutar flyta med och istället kanske förverkligar sig själv och det man har i högre utsträckning och dessutom upptäcker en hel del intressant mening även i triviala saker som en ostmacka. Det negativa är att man i det här aktiverade tillståndet ligger farligt nära att se på sig själv såsom ett företag ser på sitt varumärke. Det vill säga som en definierad identitet som alltid gör vissa saker på ett visst sätt och också kommunicerar om dem på ett visst sätt. Och tänker man på sig själv för mycket som ett varumärke förminskar man sig själv och sitt handlingsutrymme ganska kraftigt. Människor är av naturen oändligt mycket mer mångfacetterade än kommersiella varumärken och bör och behöver också vara det för att inte bli tragikomiska karikatyrer som lever liv som ser ut som dåliga Hollywoodkomedier. Och genom att göra sig själv för mycket till ett varumärke riskerar man dessutom liksom en kändis att bli synonym med sitt offentliga jag och börjar därmed eventuellt att agera mer inom ramarna för det offentliga jaget än som sitt privata jag.
Så här långt in i den här analysen känner jag att jag borde ta en examen i både psykologi och sociologi för att kunna ta diskussionen vidare. Aktivt självmedveten om mina begränsningar som den simpla bloggande market researcher jag är sätter jag därför punkt här.
En del av svaret finns möjligtvis i vad som krävs för att göra sig hörd i den digitala nätverkskulturen. Sett till alla de intervjuer jag gjort under de senaste åren med personer som existerar och agerar på nätet är det framför allt tre saker som återkommer som svar på frågan om vad som gäller för att få uppmärksamhet (vilket är lika med bekräftelse på att man faktiskt existerar digitalt):
1. Det måste se ut som om man lever ett aktivt och intressant liv.
2. Man måste överlag ha en glad, positiv och öppen attityd till saker och ting.
3. Man måste våga sticka ut, utmana och provocera.
I det här inlägget kommer jag endast fokusera på den första punkten och återkomma till de två andra vid senare tillfällen.
Den digitala existensen handlar ju som sagt om att hela tiden dela med sig av någon form av innehåll till nätverket och då blir ett aktivt och intressant liv i det biofysiska sammanhanget - eller ibland illusionen om ett aktivt och intressant liv - en viktig resurs att hämta det innehåll från. Det betyder att de personer som är måna om att nära sin digitala existens också kämpar med att hela tiden aktivera sig på olika sätt i den biofysiska världen eller hitta en intressant substans eller vinkel i de saker de faktiskt gör i den biofysiska världen, allt för att hela tiden ha någonting att dela med sig av till det digitala nätverket. Det räcker liksom inte med att posta på Facebook om att man äter en ostmacka. Antingen ska man äta sin ostmacka på ett spännande ställe, som en bergstopp, eller så ska man säga någonting intressant om sin ostmacka, som att det var den godaste ostmackan man ätit sen förskolan.
Vad det här i grund och botten handlar om är en sorts aktivering av tillvaron även i den biofysiska existensen. Det handlar alltså antingen om en livsstilsaktivering, som leder till att man söker sig till eller skapar händelser i sitt liv (eller till och med ljuger ihop händelser), eller om en analytisk aktivering, som innebär att man reflekterar över även väldigt vardagliga händelser för att kunna säga någonting intressant om dem eller göra dem till mer intressanta händelser än de skenbart är.
Så vad betyder det här? Säkert en hel del olika saker, men själv tycker jag mig se framför allt en ökad självmedvetenhet och omvärldsmedvetenhet hos personer som när en digital existens genom att aktivera sin biofysiska tillvaro. Man ser på sig själv utifrån istället för endast inifrån och man sätter in sig själv i ett större sammanhang i högre utsträckning än man tidigare har gjort. Eftersom man hela tiden behöver spegla den man är och det man gör i en digital existens ligger det ju nära till hands att också kliva utanför sig själv och titta mer "objektivt" på sin egen person: Hur ser jag ut? Hur vill jag se ut? Hur beter jag mig? Hur vill jag bete mig? Vem är jag? Vem vill jag vara? Och så vidare. Man börjar förstå hur man själv skapas i det sociokulturella sammanhanget och när man väl börjar förstå det vill man - troligen - också ta kontroll över den skapelseprocessen på ett mer aktivt sätt än man tidigare har gjort. Man vill ta plats på ett tydligare sätt och man vill hitta en tydligare plats i "det större sammanhanget".
Som allting annat här i världen så tror jag att den här aktiva kontrollen över det egna jaget kan vara både positiv och negativ. Det positiva är att man slutar flyta med och istället kanske förverkligar sig själv och det man har i högre utsträckning och dessutom upptäcker en hel del intressant mening även i triviala saker som en ostmacka. Det negativa är att man i det här aktiverade tillståndet ligger farligt nära att se på sig själv såsom ett företag ser på sitt varumärke. Det vill säga som en definierad identitet som alltid gör vissa saker på ett visst sätt och också kommunicerar om dem på ett visst sätt. Och tänker man på sig själv för mycket som ett varumärke förminskar man sig själv och sitt handlingsutrymme ganska kraftigt. Människor är av naturen oändligt mycket mer mångfacetterade än kommersiella varumärken och bör och behöver också vara det för att inte bli tragikomiska karikatyrer som lever liv som ser ut som dåliga Hollywoodkomedier. Och genom att göra sig själv för mycket till ett varumärke riskerar man dessutom liksom en kändis att bli synonym med sitt offentliga jag och börjar därmed eventuellt att agera mer inom ramarna för det offentliga jaget än som sitt privata jag.
Så här långt in i den här analysen känner jag att jag borde ta en examen i både psykologi och sociologi för att kunna ta diskussionen vidare. Aktivt självmedveten om mina begränsningar som den simpla bloggande market researcher jag är sätter jag därför punkt här.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)