Ganska svårplacerat på skalan autentisk-konceptualiserad, vilket jag diskuterat några gånger tidigare (här, här och här).
I grunden är ju en mexikansk restaurang i Gävle så klart ett koncept. Men vad händer när konceptet ser ut att ha ganska många år på nacken (slitaget på inredningen vittnar om att Bienvenido i Gävle varit med i många år nu) och när kocken slänger in falukorv som ett val i den mexikanska buffén? Tiden tuggar i sig konceptualiseringens blänkande yta och när konceptualiseringen dessutom stretchas och remixas genom ett svenskt småstadsfilter uppstår någonting helt annat. Någonting helt eget och oreflekterat som saknar just konceptualiseringens medvetenhet om vad det är en pastisch på. Då uppstår kanske autenticitet i konceptualiseringens ruiner?
Vilket jag tycker är både ganska fint och skönt på något sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar