Ibland är jag glad att jag är verksam i en svensk näringslivskultur - och inte i t ex en amerikansk.
I Sverige har folk har överlag en hyfsat avspänd attityd, även i affärssammanhang. De är för det mesta trevliga, ganska enkla att ha att göra med, är sällan överdrivet prestigefulla och kan släppa lite lagom på roller som kund, leverantör och chef när det behövs och är läge för det. I Sverige är det också många som klarar av att ta sitt jobb på allvar SAMTIDIGT som de har lite sund distans till det de håller på med. Det sistnämnda är en egenskap som jag personligen värdesätter väldigt högt.
I Sverige är det dessutom för det mesta helt okej att ha på sig jumpadojjor i ett kundmöte.
Amerikaner däremot... De är fan ibland businessfundamentalister med lika mycket självdistans till det de håller på med som en ayatolla har till sin religion. Om jag får lov att generalisera i affekt.
Min erfarenhet är att den amerikanska näringslivskulturen verkligen maxvarvar sin prestige. Amerikaner är väldigt malliga över sin egen metod och förväntar sig att bli hyllade för den. Och blir de inte hyllade för den blir de lite sura istället. Leverantörer hålls kort och betraktas som verktyg - och behandlas därefter. Kommer man som underleverantör in i rummet där en amerikansk konsult sitter med sin kund blir man ignorerad och försöker man säga något blir man omedelbart avbruten och får en blick med strypmord i. Jag jobbade nyligen med en amerikansk byrå som förbjöd mig att samtala med deras (svenska) kund utan deras närvaro i rummet. Jag vet inte vad de var rädda för; att jag skulle säga något dumt om dem, bara säga något överhuvudtaget eller försöka sälja direkt på den svenska kunden? Tagga ner, liksom. Varje sekund med kunden är inte ett krig som måste vinnas och alla är inte ute efter era "krigsbyten". Att skämta lite lättsamt om projektet man jobbar med ska man tydligen heller inte göra. Det verkar uppfattas som en förolämpning och som kritik mot den fantastiska metoden som man alltså inte får ha någon distans till.
Business är helt uppenbart på liv och död för amerikaner. Men det kanske man måste försöka ha lite förståelse för med tanke på att de kört sin ekonomi hela vägen ner till den steniga bottnen och är desperata för varje dollar för att inte bli annekterade av kineserna, som ju äger det mesta av deras negativa bytesbalans. Och då är jag ändå verksam i en vanligtvis väldigt avspänd och sympatisk bransch - market research. Jag kan bara föreställa mig hur det skulle vara att jobba i t ex den amerikanska finansbranschen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar