Bye bye broadcast

Avslutat Koreafält. Jag firar i min ensamhet bland dimmiga afterworkande koreanska kostymer med två krus Max lager på fat och en styckad och friterad kyckling på tallriken på ett autentiskt (ja, så autentiskt koreanskt som det kan bli!) öl- och kycklinghak - och kontemplerar det faktum att Korea under den snart gågna veckan har visat mig framtiden för vad som kommer ske inom kategorin TV.

I Korea har OTT (over the top alltså; TV-innehåll som konsumeras direkt via nätet utan att någon TV-leverantör är involverad, dvs tjänster som Netflix och Viaplay) vunnit slaget. Precis som väntat. Koreanska TV-konsumenter bygger sin TV-konsumtion i så hör grad på S-VOD-tjänster som pooq och Tving, på P2P-tjänster "gone legal" som Filenori, PD Pop och WeDisc och på tillgången på linjära TV-utsändningar online via ovan nämnda S-VOD-tjänster att TV-leverantörernas affärsmodell numera består av abonnemang som kostar runt 20-50 kr/månad. Nej, det är ingen felskrivning. I Korea kostar ett TV-abonnemang hos deras motsvarigheter till t ex Telia, Viasat eller ComHem runt 50 kr per månad eller i en del fall t o m mycket mindre. Det är den prisnivån som TV-leverantörerna tvingas hålla för att fortsätta vara relevanta för konsument (och det handlar heller inte om att den allmänna prisnivån på marknaden är så mycket lägre i Korea än i t ex Sverige eftersom koreanska konsumenter utan att blinka betalar runt 400 kr för ett mobiltelefonabonnemang). Till råga på allt har mobila enheter som Samsungs Galaxy Note och iPad Mini tagit över mycket av TV-tittandet och behovet av en gammal hederlig TV minskar. Vilket förstås ökar konsumentens vana att gå direkt till OTT-tjänster istället för att kolla in vad som går på de linjärt utsända kanalerna.

Bye bye broadcast och välkommen du sköna nya värld av online on demand.

Varsågoda, ett framtidsscenario för TV

Försöker man förutsäga framtiden gör man sig i de allra flesta fall till åtlöje, men i kategorin TV börjar fasen alla tecken i tiden utkristallisera ett framtidsscenario värt att tro på.

Första steget - Nätdistribution: Snart finns alla typer av TV-innehåll och paketeringar av TV-innehåll tillgängliga på nätet. Film, serier, sport och allehanda TV-program är redan där i diverse gratistjänster och betaltjänster. Det som egentligen återstår är TV-kanalernas linjära TV-utsändningar, vilket jag antar mest hålls tillbaka av den traditionella affärsmodellen för reklamfinansierad TV. Redan 2006 streamade ju t ex ZTV hela sin linjära utsändning online så det handlar definitivt inte om något teknologiskt hinder för att göra det. När allt innehåll och alla av konsument önskade paketeringar av TV-innehåll (t ex den linjära TV-utsändningen) finns på nätet har det första steget fullbordats och de traditionella TV-distributörernas tjänst har blivit obsolet - även om de kommer kunna fortsätta snurra sin alltmer ihåliga TV-affär ett tag till.

Andra steget - Smarta TV-apparater: Just nu håller befolkningens TV-apparater på att nätuppkopplas. En del köper så kallade smarta TV-apparter som har nätverkskort, en del kopplar upp sina TV-apparater med internettillägg som Apple-TV, Roku, Boxee eller en vanlig Xbox och en del pluggar helt enkelt in en dator i teven. Än så länge lider de flesta internetuppkopplade TV-apparater av en viss klumpighet i olika avseenden men succesivt kommer TV-apparaten förstås att bli lika smart och nätsnabb som datorn är. Därmed tillgängliggörs allt det nätdistribuerade TV-innehållet på den viktigaste skärmen för TV-tittande, nämligen TV-skärmen.

I det här läget tänker man att saken är biff. TV goes nätet och hela kategorin stöps om. Men inte riktigt ännu. Innehållet är på plats, distributionen är på plats och huvudskärmen är med i leken. En sak återstår dock: Navigationen.

Tredje steget - Navigationen: Mycket har hänt med teven sen 50-talet men inte så mycket har hänt med fjärrkontrollen - den som faktiskt mer än något annat är konsumentens användargränssnitt för TV-konsumtion. Men med genombrottet för smartphones, tablets och appar är nu - äntligen - en ny fjärrkontrollslösning snart på plats. Vi har nu teknologi som tillåter spegling av det som finns på TV-skärmen (dvs det internet som snart kommer finnas där) till skärmen på en tablet eller en smartphone. Det ger konsumenten möjlighet att på ett enkelt sätt navigera i och byta mellan innehåll i ett nätgränssnitt på sin tablet/smartphone som man sitter bekvämt med i soffan istället för att sitta med trådlösa tangentbord och möss i soffan och försöka navigera på TV-skärmen som man navigerar på en traditionell dator. Utan en enkel navigation i ett nätgränssnitt kommer den bekväma konsumenten - vilket är de flesta konsumenter - fortfarande att välja fjärrkontrollen och TV-kanaler från en traditionell TV-leverantör. Men med en app som speglar TV-skärmen och ett nätgränssnitt rakt ner i en tablet/smartphone kommer det plötsligt kännas enklare.

Fram till att de här tre stegen verkligen är på plats och fungerar användarvänligt kommer det fortsätta ske en småskalig migration till OTT-konsumtion av TV, men den stora massan kommer ändå att dröja sig kvar vid det traditionella TV-erbjudandet och TV-leverantörernas kanalpaket. När de här tre stegen väl är på plats kommer däremot skiftet. Och då kommer det att ske snabbt. Jag är ganska övertygad om att traditionellt digitaldistribuerad TV kommer tappa sitt grepp om marknaden på bara några få år och helt tas över av olika former av OTT-tjänster för TV. I samband med det kommer också interimslösningar för on demand som dagens PVR bli obsoleta, eftersom innehåll kommer finnas tillgängligt on demand i OTT-tjänsternas arkiv.

Vilka aktörer som kommer vinna slaget på den helt nya TV-marknad som uppstår återstår naturligtvis att se, men min förutsägelse är (vilket jag tidigare varit inne på) att det är tjänster som förmår att aggregera alla (eller i alla fall många) typer av TV-innehåll inom ramen för samma tjänst som blir de stora spelarna. Det är möjligt att någon eller några av de traditionella TV-leverantörerna lyckas omforma sig till en sådan (t ex Viaplay är ett steg i den riktningen), men mer troligt är att det kommer vara andra aktörer tar den positionen som aggregatörer, aktörer som redan idag har försprång i relationen med innehållsproducenterna.

Som TV-konsument kommer man alltså troligen "prenumerera" på några olika OTT-tjänster som aggregerar den typ av TV-innehåll man är intresserad av. T ex en tjänst som aggregerar linjära TV-kanalströmmar, en tjänst som aggregerar film och serier on demand och en tjänst som aggregerar livesport. Eller en tjänst som aggregerar alla tre.

Det här är den logiska - till och med naturliga - uvecklingen inom TV-kategorin. Men det är förstås möjligt att systembyggarna, dagens TV-leverantörer som många gånger också är internetleverantörer och rättighetsägarna krånglar till allt med managerade nätmiljöer, olika nätverksprioriteringar, kontrollerade strömmar och rättighetsjuridik för att skydda sin existerande affär. Men det hoppas vi verkligen inte på för konsumenternas skull och det tror jag inte att de förmår att göra över tid, eftersom det kommer dyka upp nya aktörer (lex Spotify) som i så fall tar hand om konsumenternas önskemål på bättre sätt.

Cut the cord och gå OTT

Har ni noterat att artiklarna om nya former av digitala TV-tjänster på den svenska marknaden duggar lika tätt just nu som regnet gjort den här sommaren?

Att Netflix är på väg till Sverige den här hösten har varit känt ganska länge men nu har mediasnacket börjat komma igång på allvar. För någon vecka sedan landade nyheten att HBO lanserar en helt webbaserad tjänst i Sverige där de kommer att erbjuda sitt eget utbud och inte ligga mer än ett dygn efter USA för nya avsnitt av de senaste TV-serierna. Och idag läste jag att grundarna av Boxer och Voddler startar Magine, en webbaserad aggregatortjänst som de kallar för Spotify för TV.

Även om det här inte betyder att genomsnittssvensken kommer sluta titta på TV på "det gamla hederliga sättet" är det ett ganska tydligt tecken i tiden - den svenska TV-marknaden kommer inom de närmaste åren genomgå stora förändringar. Om Netflix erbjuder samma sak i Sverige som de gör på hemmamarknaden USA så har jag en hel del egenhändigt insamlad förstahandsdata som visar på att även den mest inbitne och traditionella TV-tittaren är redo att "cut the cord" (som det heter när man säger upp sitt TV-abonnemang) och "gå OTT" (som det heter när man konsumerar TV "over the top" på nätet). HBO-serier har ju länge varit TV-kategorins Rolls Royces och när TV-tittaren kan få dessa vid release även i Sverige kommer TV-kanaler inte längre kunna bygga varumärke och tablå på dessa. Och om någon, Magine eller nån annan, faktiskt lanserar ett Spotify för TV, ja då är det bara att titta på vad Spotify gjort i kategorin musik och dra slutsatser för TV.

De som ligger mest risigt till är TV-leverantörerna: ComHem, Canal Digital, Viasat, Boxer, BBB och Telia. I alla fall så här långt in i digitaliseringen är det ju framför allt distributionsledet som nätet jävlats med i de produktkategorier som digitaliserats. Vilken roll ska en TV-distributör fylla på en marknad där distribution lika gärna kan ske över internet? Det är ganska tydligt att TV-leverantörerna är nervösa - de letar desperat efter olika sätt att låsa in kunderna och erbjuda olika typer av mervärden och paketeringar som ska ge dem existensberättigande även imorgon. TV-kanalerna kan ju också tänkas ligga dåligt till, särskilt om de som producerar TV-program börjar paketera och sälja det helt själv mot slutanvändaren. Men jag tror att TV-kanalerna fortfarande behövs. Dels är det ju de svenska TV-kanalerna som är beställare och exekutiva producenter av svenska TV-program och det ligger inte så nära till hands att vi får se svenska produktionsbolag som Baluba eller Titan gå direkt till tittaren med sina program. Dels vet jag att TV-tittarna har ett behov av tablålagd TV för avkopplingssyften och för kollektiva TV-upplevelser. Även om många tittar "on demand" på nätet så vill de fortfarande ibland bara bli matade med en paketerad ström av program eller titta på samma sak som resten av folket precis samtidigt som resten av folket. TV-kanalerna får dock problem om TV-leverantörerna faller, eftersom TV-kanalerna idag lever i en lite för tajt symbios med TV-leverantörerna.

På den svenska marknaden är det egentligen bara Viasat som med sitt Viaplay gör något konkret och strategiskt intressant åt "hotet" från nätdistribuerad TV. Frågan är bara vad Viasat/Viaplay kan sätta emot ett Netflix (utöver sitt sporterbjudande)?

Det ska hursomhelst bli väldigt intressant att se på, studera och analysera när den svenska TV-marknaden bryter samman och återuppstår under det kommande decenniet.