Jag är förvisso en market researcher men kan villigt erkänna att jag inte alltid är så förtjust i det samhälle och den kultur som market research bidrar till att skapa. Den trista sidan av myntet market research är att företag ibland lyssnar lite väl blint på konsumentmarknaden och glömmer att producera med passion och egen identitet. Allt anpassas in absurdum enligt minsta motståndets lag och där står vi med själlösa produkter som påtvingas en konstruerad och marknadsanpassad låtsassjäl i varumärkesworkshops hållna av stressade varumärkeskonsulter som applicerar samma lösning på produkt efter produkt i effektivitetens namn. Det här går igen i alla möjliga kategorier från snabbrörliga konsumentvaror till konfektion till medier till politik (som ju idag är mer en produkt som säljs än en ideologi) och om man som konsument idag undrar "Vad har den här produkten att komma med?" svarar produkten "Vad vill du att jag ska komma med?" - som om man som konsument alltid visste det.
Den kommersiella marknaden har, bland annat på grund av market research, i mångt och mycket förlorat förmågan att överraska, erbjuda någonting spännande och vara unik. Och det beror på att många kommersiella företag endast lyssnar på konsumenter utan att riktigt orka göra sin egen analys av vad de hör. Som sagt, de lyssnar blint: Hör men ser inte. Det är i mitt tycke smått ironiskt att innovation är buzzordet på piedestal just nu. Alla håller på med innovation men uppfinner bara nya versioner av redan existerande prdoukter.
Glädjande nog finns det i samhället idag en annan kraft som är en hälsosam mottrend till den kommersiella marknadens mellofiering: Digitalt producerande individer. Alltså privatpersoner eller minientreprenörer - indieprenörer - som tack vare nätet kan föra ut sina "produkter" på samma marknad som de kommersiella produkterna existerar på och således utvidga den existerande marknaden av själlöshet med det udda, det överraskande och det spännande. Ju mer meningslös den kommersiella marknaden envisas med att bli desto starkare kommer den indieprenöriella marknaden växa sig. Konsumenter attraheras redan nu av dessa intresse- och passionsdrivna projekt som ger dem något att konsumera utanför mittfåran: dessa appar, bloggar, nanobryggerier, YouTube-kanaler och små accessoarbutiker på nätet.
Frågan är bara vad vi market researchers har att göra i en sådan värld?
Visar inlägg med etikett appar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett appar. Visa alla inlägg
29 apr. 2012
Är appar konst?
Lyssnade in en stund på P3:s program "Browser" när jag körde bil idag. De diskuterade appar - applikationer - sånt som Aperture, Spotify och Versagram. De körde nån tävling där de medverkande i programmet skulle hitta på en ny app baserat på tre slumpvis valda existerande appar, de satt och diskuterade nya heta appar och jag tror att de även recenserade appar.
Väldigt intressant, tänkte jag, men inte för att jag var särskilt intresserad av apparna i sig, utan för det faktum att ett P3-program på Sveriges Radio, dvs på public service-radio, glatt pratade om och haussade ett antal kommersiellt marknadsförda produkter. Vilket SR egentligen inte får göra eftersom de enligt sitt uppdrag inte får gynna kommersiella intressen.
Att P3 kan sitta och prata om kommersiella appar utan att bekymra sig om sitt uppdrag måste betyda att de ser på appar på samma sätt som de ser på musik, film och datorspel, dvs som olika former av konst och kulturyttringar.
Frågan är bara hur det kommer sig? Ser SR på apputvecklare som konstnärer eller tar de helt enkelt inte den digitala marknaden på samma allvar som den fysiska marknaden? För de skulle definitivt inte kunna sitta och hylla ett nytt tvättmedel från Ariel på samma sätt som de hyllade nya appar. Eller är appen någonting helt nytt, som är svår att definiera enligt traditionell marknadslogik? Är den en hybrid mellan kommersiell produkt och kulturyttring? Är appen kanske vår tids motsvarighet till 50-talets popmusik och apputvecklarna de blivande tonårsidolerna?
Just nu kan det nästan verka så, eftersom appar verkar utvecklas av coola och smarta twentysomethings. Men när apputvecklarna blir Rolling Stones och driver börsnoterade miljardföretag - kan vi och Sveriges Radio då fortfarande se dem som coola, smarta popidoler? Om svaret på den frågan är JA så har den digitala marknaden definitivt ändrat samhällets syn på och inställning till kommersiella företag.
Väldigt intressant, tänkte jag, men inte för att jag var särskilt intresserad av apparna i sig, utan för det faktum att ett P3-program på Sveriges Radio, dvs på public service-radio, glatt pratade om och haussade ett antal kommersiellt marknadsförda produkter. Vilket SR egentligen inte får göra eftersom de enligt sitt uppdrag inte får gynna kommersiella intressen.
Att P3 kan sitta och prata om kommersiella appar utan att bekymra sig om sitt uppdrag måste betyda att de ser på appar på samma sätt som de ser på musik, film och datorspel, dvs som olika former av konst och kulturyttringar.
Frågan är bara hur det kommer sig? Ser SR på apputvecklare som konstnärer eller tar de helt enkelt inte den digitala marknaden på samma allvar som den fysiska marknaden? För de skulle definitivt inte kunna sitta och hylla ett nytt tvättmedel från Ariel på samma sätt som de hyllade nya appar. Eller är appen någonting helt nytt, som är svår att definiera enligt traditionell marknadslogik? Är den en hybrid mellan kommersiell produkt och kulturyttring? Är appen kanske vår tids motsvarighet till 50-talets popmusik och apputvecklarna de blivande tonårsidolerna?
Just nu kan det nästan verka så, eftersom appar verkar utvecklas av coola och smarta twentysomethings. Men när apputvecklarna blir Rolling Stones och driver börsnoterade miljardföretag - kan vi och Sveriges Radio då fortfarande se dem som coola, smarta popidoler? Om svaret på den frågan är JA så har den digitala marknaden definitivt ändrat samhällets syn på och inställning till kommersiella företag.
18 mars 2012
Sakernas digitala spegelbild
Det är mycket snack i medierna just nu om sakernas internet - the internet of things - eftersom allt fler av våra prylar blir eller kommer bli "smarta", dvs uppkopplade mot nätet. Kylskåp, bilar, TV-apparater, tvättmaskiner, badrumsspeglar, elnät osv. Den kommersiella marknaden gillar sakernas internet, eftersom det skapar nya affärsmöjligheter; nya mer effektiva logistiska processer, nya mer effektiva varulager, nya sätt att serva och underhålla maskiner och nya gränssnitt att både sälja innehåll och exponera reklambudskap i.
Men minst lika intressanta som de direkta affärsmöjligheterna kring sakernas internet är, är det faktum att sakernas internet i kombination med alla sociala medier vi använder kommer åstadkomma en alltmer komplett digital spegelbild av vilka vi är som individer. Snart kommer vi inte bara vara representerade på nätet med våra Facebook-profiler och Twitterkonton, alla våra någorlunda tekniska prylar kommer också vara representerade på nätet och sammantaget speglas alltså alltmer av vår fysiska existens i vår digitala existens.
Den kommersiella marknaden tänker säkert, som vanligt, att det är de som ska kontrollera och nyttja vår digitala spegel - att vi som användare glatt öppnar upp alla dessa digitala ytor och ingångar i vårt fysiska liv som de som kommersiella marknadsaktörer kan använda som kanaler att nå oss med. Mjukvaruuppdateringar med nya tvättprogram i tvättmaskinen eller make-up-tips via den interaktiva badrumsspegeln. Den kommersiella marknaden tänker säkert också att den kommer samla in en massa kommersiellt intressant användardata genom alla dessa nya digitala gränssnitt, som hur ofta och länge vi borstar tänderna eller vad vi faktiskt har i kylskåpet.
Även om det kommer uppstå en hel del konsumentintressanta nya tjänster så riskerar alla dessa uppkopplade ytor bli en smula tröttsamma och irriterande ur ett användarperspektiv. Att ta emot reklam varje gång man står med tandtråden framför spegeln, att ta ställning till nya appar i tvättmaskinen, diskmaskinen och i kylskåpet, att sitta och "tanka" ner ny mjukvara i bilen varje gång man ska köra osv osv. Som användare kommer man - tänker jag mig - vilja ha EN DIGITAL PERSONA genom vilken man kan sköta alla sina uppkopplade prylar. Man kommer vilja ha ETT KONTO för sakernas internet där man EN GÅNG väljer om man vill eller inte vill ha reklam i sin spegel, torktumlare och bil, där man i ETT GRÄNSSNITT laddar ner appar och ny mjukvara och där man har ETT BETALNINGSSTÄLLE för alla tjänster man köper till sina uppkopplade saker.
Frågan är om marknadens hushållsapparat- och bilaktörer kan prestera just den tjänsten? Antagligen inte. Därför kommer det troligen att dyka upp en ny aktör på marknaden som erbjuder en samlande tjänst för alla våra uppkopplade saker. Troligen kommer vi på olika sätt vilja ha en social funktion även i detta gränssnitt (för att tipsa vänner och bekanta om nya tvättprogram eller sprida olika typer av data om oss själva), vilket skulle tala för att en tjänst som Facebook kan ta position som meta-internet även här (se tidigare inlägg om Facebooks affärsmodell som meta-internet). Eller så kommer det någon helt annan aktör som ger oss användare kontroll över våra saker på nätet. Det är hursomhelst i detta nya användarlager av internet som jag tror vi kommer få se den största nya affärsmöjligheten, utöver alla de prylspecifika affärsmöjligheter som uppstår för exempelvis bilmärken, kylskåpstillverkare och TV-apparater.
Men minst lika intressanta som de direkta affärsmöjligheterna kring sakernas internet är, är det faktum att sakernas internet i kombination med alla sociala medier vi använder kommer åstadkomma en alltmer komplett digital spegelbild av vilka vi är som individer. Snart kommer vi inte bara vara representerade på nätet med våra Facebook-profiler och Twitterkonton, alla våra någorlunda tekniska prylar kommer också vara representerade på nätet och sammantaget speglas alltså alltmer av vår fysiska existens i vår digitala existens.
Den kommersiella marknaden tänker säkert, som vanligt, att det är de som ska kontrollera och nyttja vår digitala spegel - att vi som användare glatt öppnar upp alla dessa digitala ytor och ingångar i vårt fysiska liv som de som kommersiella marknadsaktörer kan använda som kanaler att nå oss med. Mjukvaruuppdateringar med nya tvättprogram i tvättmaskinen eller make-up-tips via den interaktiva badrumsspegeln. Den kommersiella marknaden tänker säkert också att den kommer samla in en massa kommersiellt intressant användardata genom alla dessa nya digitala gränssnitt, som hur ofta och länge vi borstar tänderna eller vad vi faktiskt har i kylskåpet.
Även om det kommer uppstå en hel del konsumentintressanta nya tjänster så riskerar alla dessa uppkopplade ytor bli en smula tröttsamma och irriterande ur ett användarperspektiv. Att ta emot reklam varje gång man står med tandtråden framför spegeln, att ta ställning till nya appar i tvättmaskinen, diskmaskinen och i kylskåpet, att sitta och "tanka" ner ny mjukvara i bilen varje gång man ska köra osv osv. Som användare kommer man - tänker jag mig - vilja ha EN DIGITAL PERSONA genom vilken man kan sköta alla sina uppkopplade prylar. Man kommer vilja ha ETT KONTO för sakernas internet där man EN GÅNG väljer om man vill eller inte vill ha reklam i sin spegel, torktumlare och bil, där man i ETT GRÄNSSNITT laddar ner appar och ny mjukvara och där man har ETT BETALNINGSSTÄLLE för alla tjänster man köper till sina uppkopplade saker.
Frågan är om marknadens hushållsapparat- och bilaktörer kan prestera just den tjänsten? Antagligen inte. Därför kommer det troligen att dyka upp en ny aktör på marknaden som erbjuder en samlande tjänst för alla våra uppkopplade saker. Troligen kommer vi på olika sätt vilja ha en social funktion även i detta gränssnitt (för att tipsa vänner och bekanta om nya tvättprogram eller sprida olika typer av data om oss själva), vilket skulle tala för att en tjänst som Facebook kan ta position som meta-internet även här (se tidigare inlägg om Facebooks affärsmodell som meta-internet). Eller så kommer det någon helt annan aktör som ger oss användare kontroll över våra saker på nätet. Det är hursomhelst i detta nya användarlager av internet som jag tror vi kommer få se den största nya affärsmöjligheten, utöver alla de prylspecifika affärsmöjligheter som uppstår för exempelvis bilmärken, kylskåpstillverkare och TV-apparater.
10 jan. 2012
Appens gästspel
Satt häromkvällen och surrade om den just nu lavinartade expansionen av appmarknaden med kollegan Swedén. Just här och nu tycks "appen" vara den perfekta lösningen för mobil internetaccess och appekonomin en av många efterlängtad digital ekonomi som omsätter verkliga pengar. Just här och nu är det ganska lätt att förledas att tro att appar och appekonomi är framtiden för internet och en marknad som är här för att stanna.
För just här och nu är det lätt att glömma bort att appar egentligen uppstod som en lösning för taskig internetaccess i mobilen.
Förr eller senare är internetaccessen i mobila apparater inte längre så begränsad som den upplevs idag. Förr eller senare löser nätingenjörerna höghastighetsinternet rakt ner i luren genom tomma luften var du än befinner dig. Kommer appar vara nödvändiga när det sker? Kommer appmarknader kännas lika relevanta då? Överlever appekonomin den tekniska uppgraderingen?
Svaret har vi redan. Det är nämligen, rimligtvis, svaret på frågan om hur konsumtionsrelevanta appar är i dagens datorer, som redan nu är uppkopplad med höghastighetsinternet?
Man kanske inte ska investera sin pension i en apputvecklare.
För just här och nu är det lätt att glömma bort att appar egentligen uppstod som en lösning för taskig internetaccess i mobilen.
Förr eller senare är internetaccessen i mobila apparater inte längre så begränsad som den upplevs idag. Förr eller senare löser nätingenjörerna höghastighetsinternet rakt ner i luren genom tomma luften var du än befinner dig. Kommer appar vara nödvändiga när det sker? Kommer appmarknader kännas lika relevanta då? Överlever appekonomin den tekniska uppgraderingen?
Svaret har vi redan. Det är nämligen, rimligtvis, svaret på frågan om hur konsumtionsrelevanta appar är i dagens datorer, som redan nu är uppkopplad med höghastighetsinternet?
Man kanske inte ska investera sin pension i en apputvecklare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)