Lyssnade in en stund på P3:s program "Browser" när jag körde bil idag. De diskuterade appar - applikationer - sånt som Aperture, Spotify och Versagram. De körde nån tävling där de medverkande i programmet skulle hitta på en ny app baserat på tre slumpvis valda existerande appar, de satt och diskuterade nya heta appar och jag tror att de även recenserade appar.
Väldigt intressant, tänkte jag, men inte för att jag var särskilt intresserad av apparna i sig, utan för det faktum att ett P3-program på Sveriges Radio, dvs på public service-radio, glatt pratade om och haussade ett antal kommersiellt marknadsförda produkter. Vilket SR egentligen inte får göra eftersom de enligt sitt uppdrag inte får gynna kommersiella intressen.
Att P3 kan sitta och prata om kommersiella appar utan att bekymra sig om sitt uppdrag måste betyda att de ser på appar på samma sätt som de ser på musik, film och datorspel, dvs som olika former av konst och kulturyttringar.
Frågan är bara hur det kommer sig? Ser SR på apputvecklare som konstnärer eller tar de helt enkelt inte den digitala marknaden på samma allvar som den fysiska marknaden? För de skulle definitivt inte kunna sitta och hylla ett nytt tvättmedel från Ariel på samma sätt som de hyllade nya appar. Eller är appen någonting helt nytt, som är svår att definiera enligt traditionell marknadslogik? Är den en hybrid mellan kommersiell produkt och kulturyttring? Är appen kanske vår tids motsvarighet till 50-talets popmusik och apputvecklarna de blivande tonårsidolerna?
Just nu kan det nästan verka så, eftersom appar verkar utvecklas av coola och smarta twentysomethings. Men när apputvecklarna blir Rolling Stones och driver börsnoterade miljardföretag - kan vi och Sveriges Radio då fortfarande se dem som coola, smarta popidoler? Om svaret på den frågan är JA så har den digitala marknaden definitivt ändrat samhällets syn på och inställning till kommersiella företag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar