Fildelningsbouillabaissen sparkar fortfarande stjärt

Här är, apropå ingenting, en analogi och det kvadriljonte inlägget i fildelningsdebatten.

Varför besöker en person en restaurang när han har alla möjligheter att laga mat hemma till en lägre kostnad? Finns väl i alla fall några ganska uppenbara anledningar: Att gå på restaurang är en upplevelse. Att gå på restaurang är enklare och bekvämare än att åka och handla och sen laga sin egen måltid. Restaurangen håller sig med professionella kockar som är specialutbildade för att laga mat och därför antagligen lagar mat bättre än den genomsnittliga restaurangbesökaren. Restaurangen inspirerar besökaren att testa maträtter, dels genom en smakfull meny och dels genom kyparens beskrivningar och rekommendationer. Restaurangen erbjuder besökaren möjligheter och alternativ som han inte har tillgång till hemma. Och att gå på restaurang är trevligt, mysigt och socialt. Bland annat.

Varför laddar folk fortfarande ner film och serier hemma vid datorn när det finns lagliga kommersiella alternativ på marknaden? Finns väl i alla fall några uppenbara anledningar: Att använda en kommersiell "Video On Demand"-tjänst är inte direkt en upplevelse av positiv karaktär. Att använda en kommersiell VOD-tjänst kan i ärlighetens namn inte beskrivas som enkelt och bekvämt. En genomsnittlig VOD-tjänst är inte så professionell att den erbjuder användaren en bättre tjänst än olagliga fildelningsalternativ gör. VOD-tjänsten inspirerar inte den som frustrerad sitter och knappar sig igenom dess oändliga menyer med fjärrkontrollen till några spännande val. VOD-tjänsten erbjuder inga extra möjligheter och alternativ som användaren inte kan få genom de olagliga tjänsterna. Och att navigera runt i ett hopplöst VOD-gränssnitt är så långt ifrån den trevliga, mysiga och sociala atmosfär tittaren vill åt hemma i TV-soffan tillsammans med partnern, familjen eller kompisarna. Bland annat.

Och ändå tror kommersiella VOD-tjänster att de kan ta ut ett premiumpris på filmer ungefär som restauranger tar ut ett premiumpris jämfört med att laga och äta sin måltid hemma.

De företag som tillhandahåller lagliga kommersiella "Video On Demand"-tjänster borde kanske gå lite mer på restaurang och väl där passa på att diskutera vilken roll de egentligen fyller på marknaden för filmtittande. Och om samtalsämnet inte uppstår naturligt kan jag ge en ingång: Ert jobb är att få ihop skiten (ja, det gäller allt från utbud och navigation i tjänsterna till rättighetstjafset och gemensamma globala släppdatum) så att den erbjuder filmtittaren en upplevelse som är överlägsen den hemmakokade nerladdningsupplevelsen. Så enkelt och svårt är det. Konsumenterna kommer liksom inte att börja besöka "VOD-restaurangen" så länge det de kokar ihop hemma med torrents är bättre.

Och helt ärligt ska vi film-, tv-serie- och musikkonsumenter vara väldigt tacksamma för att den illegala fildelningen finns. Tänk er ett scenario där den aldrig hade uppfunnits. Tror ni då att någon kommersiell aktör hade brytt sig om att erbjuda "on demand"-tjänster som gör det möjligt att hyra film direkt i teven när det passar en själv eller lyssna på obegränsat med musik för 99 spänn i månaden? Knappast. Alla hade varit happy puppys med att fortsätta sälja sina produkter precis som förr till orimliga premiumpriser. Illegal fildelning är en berättigad spark i arslet på den kommersiella marknaden för film, TV och musik.