Nobeldagen idag. Den stora dagen då kungligheter, politiker och gråhåriga forskare festar loss tillsammans. Medan nazisterna marscherar på gatorna. Ta ett steg tillbaka och inse hur surrealistisk den bilden är.
En helt annan sak som jag funderat på när det gäller just Nobelpriset är vilka som kommer att få det (omdiskuterade) ekonomipriset till Alfred Nobels minne om tio, tjugo, trettio år? Med tanke på digitaliseringen av samhället och hur digitaliseringen därmed förändrar ekonomier och marknader i grunden tänker jag att det bör vara någon som förstår den disruptionen och kan teoretisera den ur ett socioekonomiskt perspektiv. Jag har ingen aning om vad nationalekonomerna (som är de som brukar får ekonomipriset) sysslar med på sina institutioner nuförtiden, men de som tagit den offentliga ledartröjan när det gäller digitaliseringens socioekonomiska verkan är ju snarare populärkulturella författare som Chris Anderson, Malcolm Gladwell, Clay Shirky, Don Tapscott och liknande figurer. Skulle en Chris Anderson någonsin kunna få ekonomipriset till Alfred Nobels minne för de idéer han byggt samman till en teori om digitaliserade marknader i böcker som The Long Tail och Free?
Jag kanske är helt ute och cyklar på tunn is över djupt vatten här, men OM den här typen av tänkare och författare någon gång skulle få ett Nobelpris vore det ju på många sätt också en symbolisk gest för att bekräfta digitaliseringens kraft att frånta de etablerade, upphöjda och slutna instituten (i det här fallet akademierna) deras företräde till att äga, förvalta och definiera den heliga KUNSKAPEN och istället erkänna att förståelse, insikt och kunskap även finns hos individer på en skapande gräsrotsnivå ute i verkligheten.
Förhoppningsvis marscherar i alla fall inga nazister på gatorna den dagen det kanske händer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar