Jag har klagat på ordet konsument och hur det begränsar människan och jag har argumenterat för att den varselse som kallas konsument kanske i lika hög utsträckning är en producent, men efter ett par timmar på stan denna lördag eftermiddag, mitt i den eskalerande julshoppinghetsen, är jag farligt nära att ta tillbaka allt.
Det finns helt uppenbart tillfällen när folk helt och hållet begränsar sig själva till konsumenter med ett stort jävla K, formar sig till horder av påpälsade kreditkortsviftare, rensar butikshyllorna på saker de aldrig annars ens skulle titta på, ställer sig i hundrameterslånga köer och tar upp dubbla säten på tunnelbanan hem på grund av alla grälla påsar och kassar de släpar på. Det finns något av en djurisk attack i deras sätt att äntra en butik i jakten på klappar, men den är samtidigt uppblandad med en sorts uppgivenhet inför julens övermakt och det faktum att det här shoppandet inte går att komma undan, att de måste fixa presenter till allt och alla, att det inte finns något alternativ om de vill överleva den kommande helgen med hedern i behåll. De förstår att den här tiden på året kan de inte vara något annat än konsumenter. De accepterar det och går med en lakonisk suck "all in". Bara för att göra om det med dubbel frenesi den tjugosätte när mellandagsrean startar och de klappar som öppnades den tjugofjärde börjar kännas förbrukade.
Om konsumtionen normalt bara är ett av flera inslag i tillvaron så är konsumtionen helt uppenbart hela kontexten under julen. Under julen är allt annat i livet underordnat och styrt av konsumtionen, till skillnad från i vardagen när andra saker är det som styr konsumtionen. Om man till vardags ska förstå en individs konsumtion behöver man förstå den individens övriga aktiviteter och livsvärld. Under julen spelar individens övriga aktiviteter och livsvärld ingen som helst roll för förståelsen av konsumtionen, på julen finns svaret i hur individen konsumerar i själva konsumtionen och hur den kultur hon lever i definierat julens konsumtionsmönster. Istället för att, som till vardags, sträva efter kontroll av konsumtionen, låter individen konsumtionen kontrollera henne under julen. Inget av det här är nytt och har konstaterats miljoner gånger av miljoner personer och är en så van företeelse att det är lätt att missa hur abnormal den är.
Under julen finns heller inga spår av prouktion i individens konsumtion. Hon tar de på förhand definierade produkterna och tjänsterna och accepterar dem utan åthärvor. Individen har inga ambitioner att påverka, hon vill bara ta emot och förbruka. Det finns ingen tid och ingen ork att aktivera sin individualitet eller anlägga en personlig attityd i förhållande till konsumtionen eftersom konsumtionen i sig är så krävande och utmattande.
Under julen är det väldigt svårt att försvara och stå upp för "konsumenten" eftersom hon ger sig så enkelt, slutar vara en tänkande varselse och aktivt tar parti för hela konsumtionsföreteelsen och hetsen som kommer med den.
Och ja, jag förstår att jag själv är en av "de där konsumenterna". Jag viftade med kreditkortet. Jag köpte saker jag annars inte skulle ha tittat på. Jag stod i kö en halvtimme här och en halvtimme där. Och jag tog upp två säten med mina kassar och påsar på tunnelbanan hem. Det går liksom inte att komma undan. Det är ju faktiskt julen vi snackar om. Det är bara att ge upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar