Jag är i landet där en McDonalds-meny kostar 100 spänn, en öl på puben 90 och folk i fokusgrupper låter som om de gillar allt vi visar dem även om de egentligen är negativa - det vill säga Norge. Dagarna är maxade med jobb så bloggandet får står tillbaka, men jag kan i alla fall göra en "mental note to self" (och alla andra) om att Sverige och Norge må likna varandra men är ändå svåra att dra över samma kam.
Just den här tron på att länder som ligger nära varandra geografiskt också har samma kultur och konsumtionsbeteenden är annars en favoritförenkling i bizniz-världen. Skandinavien klumpas ju gärna samman som en marknad, trots att vi svenskar vet att danskar är som danskar är och norrmän verkligen är norrmän.
Jag har nyligen konfronterats med denna typ av sammanklumpning av smått absurda mått där en potentiell uppdragsgivare drog Sverige över samma kam som hela Europa. Nog för att vi är med i EU men att utgå från att alla européer har ungefär samma kultur, beteenden och konsumtionsmönster känns ändå lite väl amerikanskt. Jag förstår så klart att alla såna här förenklingar handlar om pengar - det går liksom oftast inte att anpassa allt för varenda marknad - men hur rätt springer man egentligen om man tänker att det som funkar i Italien också funkar i Sverige?
Mot den förenklingen känns det plötsligt helt okej att hantera Skandinavien som same shit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar