Taxi hem efter en sen och råddig kväll på jobbet idag och så börjar taxichaffisen snacka... "Nej, tyst, jag orkar inte", är den instinktiva reaktionen. Men det är inget gnäll om för få körningar ikväll, det rekordhöga bensinpriset eller det omväxlande vintervädret. Han kommenterar istället radioprogrammet han lyssnar på, någonting på P1 där PO Engqvist diskuterar manligt och kvinnligt med en hårdnackad feminist, och reflekterar över att den 76-årige Engqvist och hans traditionella perspektiv verkligen sätts på prov i diskussionen. Och frågar sen mig om vad jag tror. Bara en sån sak, en lyssnande taxichaufför. Vårt samtal söker sig vidare, till manliga och kvinnliga organisationskulturer, hur människor mår i olika typer av arbetssituationer, till folksjukdomen utbrändhet, det faktum att krympande marginaler i alla branscher tvingar människor att jobba mer och hårdare för att bibehålla lönsamheten och lönenivåerna i verksamheten, prestationsångest och hur det påverkar människors arbete och slutligen till behovet av att vara i kontakt med sin inre "på och av"-knapp och kunna stänga av även i perioder av extremt hårt arbete. Taxiresan hem tar cirka 20 minuter. Jag har väldigt trevligt och glömmer ge direktioner, vilket gör att vi hamnar lite fel längs vägen. Framför allt glömmer jag allt kvällens råddande på kontoret och jag glömmer morgondagens fyra gruppdiskussioner. Taxiresan är som en skön AW med en gammal kompis. Den är en av-knapp som rensar hjärnan. Den transporterar mig hem, inte bara fysiskt utan även mentalt.
Jag önskar bara att jag hade haft sinnesnärvaro att för en gångs skull dricksa chauffören.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar