Eftersom man befinner sig mitt i det varje dag glömmer man lätt bort hur absurt det egentligen är att vara konsult ibland. Jag tänker framför allt på alla kedjor av konsulter som aktiveras när ett företag sätter igång t ex ett stort strategiarbete eller en internationell researchprocess. Även om detta kanske är ett extremfall kan det på fullt allvar se ut så här:
Företag X anlitar en strategikonsult för att ta fram en varumärkesstrategi för Europa. Strategikonsulten behöver någon som ansvarar för all research som ska göras under strategiarbetet och anlitar en internationell researchkoordinator. Researchkoordinatorn anlitar lokala researchföretag i olika delar av Europa som underleverantörer av själva researcharbetet. I Skandinavien anlitar researchkoordinatorn en enda researchleverantör som ska göra all research i Sverige, Norge och Danmark. Men eftersom den researchleverantören endast har säte i ett av länderna - t ex Sverige - så behöver den byrån anlita ytterligare lokala underleverantörer av research i Danmark och Norge. Så den danska researchbyrån levererar till den svenska som levererar till researchkoordinatorn som levererar till strategibyrån som levererar till Företag X.
Det blir sammanlagt fyra led av leverantörer som kopplas på till slutkundens uppdrag. För varje led som levererar uppåt skalas en del information bort samtidigt som en ny analys appliceras på informationen. Man kan stillsamt fråga sig vad som blir kvar, om någon hos slutkunden på riktigt förstår någonting om de olika marknaderna och hur verklig och användbar den information som till slut utgör beslutsunderlag för slutkunden faktiskt är?
Dessutom läggs det på ekonomisk marginal i varje led av konsulter, vilket egentligen betyder att slutkunden betalar väldigt mycket för en högst tveksam leverans istället för att betala mycket mindre för en mer pålitlig direktleverans från respektive marknad. Slutkunden betalar för bekvämligheten att själv slippa hantera information och insikter från en mängd olika marknader och får en strategi baserad på typ... tunn is. Frågan är hur bekvämt det blir i organisationen när strategin går åt helvete?
För oss konsulter är det dessutom ofta ganska oinspirerande att sitta mitt i en sån här konsultkedja. Det handlar liksom mest om att transportera och tappa bort lite information istället för att tillföra värde. Och försöker man ändå tillföra lite värde på vägen genom t ex en smart analys så kan man ge sig F A och N på att någon annan högre upp i ledet lyckas tappa bort det värdet innan det når slutkunden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar