15 nov. 2011

De glammiga dagarna är över

Dagens media skriver idag om "Hårdrockare i uppror mot Spotify" och att det amerikanska skivbolaget Century Media kliver av samarbetet med Spotify pga för låga ersättningar till artisterna. Svårt att utifrån avgöra om avhoppet är drivet av skivbolaget eller av artisterna, men oavsett är tilltaget hyfsat samtidsblint.

Det är inte så lite tydligt att i dessa dagar av digital distribution så är den nya affärsmodellen för små och mellanstora artister följande (stora artister kan kanske fortfarande sälja en och annan fysisk CD på en bensinmack nära dig):
1) Bygg upp ett följe av fans.
2) Tjäna pengar på att spela live för de fansen.
3) Tjäna lite extra pengar på eventuella kommersiella samarbeten och på att sälja produkter som kan kopplas till ditt artistvarumärke.

Så vad krävs för att gå i land med den affärsmodellen? Jo...
1) Maximera tillgången till den egna musik på nätet genom att ge bort den gratis.
2) Lotsa folk till de olika källor där den egna musiken finns genom att länka och hänvisa till den genom alla möjliga och omöjliga sociala medier.

Förstår man denna konsumentlogik i kategorin musik så hoppar man inte av tjänster som Spotify. Då inser man att tjänster som Spotify är ganska bra marknads(förings)platser där den egna musiken kan göras tillgänglig och dit man kan hänvisa potentiella fans. Har musiken en kvalitet som uppskattas av folk kommer en bas av fans byggas upp och den basen kommer dessutom sprida musiken vidare till andra.

Det råder inga tvivel om att det är så här musikbranschen kommer att fungera ett bra tag framöver. Ett förslag är att se och lära av subkategorin DJ:s. DJ:s har distribuerat sin musik och byggt upp sin publik på det här sättet i många år och ligger alltså i framkant i musikbranschen vad gäller affärsmodelltänkande.

TILL SIST: Jag vet inte om det beror på Spotifys USA lansering eller något annat men plötsligt hittar jag oändligt med fantastisk countrymusik i tjänsten som inte fanns där för ett halvår sen. Så eftersom man ska leva som man lär så sprider jag här smal okänd musik genom en nykomponerad spellista med utgångspunkt i Gillian Welch. Welchian Country. Den funkar utmärkt som nedstämt soundtrack till den allt kyligare hösten.

Inga kommentarer: