Meditation om plast

Jag började tänka på plast. Plast måste vara den ultimata manifestationen av konsumtionssamhället. Plast är artificiellt skapat och det minst naturliga materialet vi har. Objekt av plast är historielösa till skillnad från t ex objekt av trä, i vilka man kan skönja ursprunget, trädet. Plast blir fulare med tiden, inte som trä, tyg eller metall som kan få patina. Plast kan massproduceras som inget annat material - alltså finns det fler plastprylar än några andra prylar. Plast kan anta vilka former som helst och saknar således en kärna, en identitet, en själ. "Plast!" säger till exempel djurgårdarna på Forum Nostrum på Svenska Fans om andra klubbars fans och menar att de inte är äkta på samma sätt som de själva är äkta i sin passion för Djurgården. Plast är inte autentiskt, det är ett skapat material på samma sätt som varor i konsumtionssamhället är skapade för att uppfylla marknadsförda behov. Produkter av plast svarar inte mot några ursprungliga mänskliga behov eftersom plast inte fanns när evolutionen fixade fram de mänskliga behoven. Plastprylar är bara förenklade lösningar på behov som skulle kunna tillfredställas på ett naturligare sätt. Har konsumenten ett val mellan två funktionellt likvärdiga produkter väljer - gissar jag - nio av tio en vara tillverkad av ett annat material än plast. Och ändå är hela det moderna samhället byggt på och insvept i plast. Uppenbarligen gillar vi människor plast ändå. Kanske för att plast är så enkelt, det talar till lättjan i oss alla. Snabbt, enkelt, flexibelt, billigt. Fyra "killer"-attribut för vilken produkkategori som helst. Och snart är 3D-skrivarna här, ni vet de där skrivarna som kommer kunna skriva ut vilka objekt som helst i plast. Du vill ha en tårtspade. Du designar en tårtspade i något designprogram, matar in en klump plast i skrivaren och en minut senare kommer din tårtspade ut i skrivaren i äkta plast. Voila. Om vi har mycket plastprylar att tillgå idag så lär vi ha ganska många fler när alla köpt en 3D-skrivare som årets julklapp år 2019. Plasttårtspadar. Hemmadesignade plastprydnadsföremål på spiselkransen. Plastprylar som ingen idag kan ana att vi behöver om tio år. Bara fantasin kommer sätta gränser för alla sköna plastprylar vi kan få med en 3D-skrivare och visst är väl det om något ett derivat av konsumtionssamhällets maniska strävan att uppfinna ständigt nya prylar som vi inte visste att vi behövde.